nästan nästandbuggen

På fel sida Väsbyån

Berra Birkenstock

Pendeltåget mot Märsta är tio minuter sent och plattform 15/16 på Stockholms Centralstation börjar fyllas på med allt fler och fler människor. Människor som efter en lång och hård arbetsdag börjar röra sig hemåt för att få sig en ledig stund men för mig har min arbetsdag bara börjat. Det har nämligen äntligen blivit dags för mig att åka på SLs 36e linje i ca 30 minuter för att till sist hamna i Upplands Väsby där jag ska få följa motorcykelgänget Dödskvartetten denna eftermiddag.

Klubben Dödskvartetten (eller Deathsquad, som dom egentligen vill heta) grundades våren 1983 när grabbarna Henke, Berra, Krille och Lasse alla fyra köpte varsin Ciao-moppe som de trimmade. “Äh, trimmade och trimmade… Det vi gjorde var att tejpa fast choke:n i intryckt läge.” säger Henke, inofficiell ordförande för Dödskvartetten.

Väl framme i Väsby (som lokalbefolkningen kallar det) måste jag hoppa på buss 533 för att komma fram till glädjens rondell där vi har bestämt att mötas upp. Bussresan tar ca 5 minuter och tar mig igenom centrala Väsby, förbi Väsby Centrum med sina 80 butiker och förbi Vilundaparken som är Väsbys största sportanläggning där bland annat Väsby Hockey spelar sina matcher i hockeyettan. När jag kommer fram till glädjens rondell hör man det dånande ljudet från hojarna.Grabbarna i Dödskvartetten är redan där och åker varv på varv i rondellen i motsatt riktning.

Till slut, efter kanske 20 varv, stannar kvartetten vid mig. Krille ryter till “Hoppa på för fan!” samtidigt som han petar in två prillor i munnen, en på vardera sida. Jag sätter mig bak på Krilles hoj och gänget rullar iväg mot klubbhuset i formation. Klubbhuset är en gammal lagerlokal i Runby som tidigare ägdes av Staffan från det lilla området Ägget. “Staffan va våran lärare när vi gick i 3an på Runbyskolan.” berättar Berra. “Det var kanske två år sedan som vi knackade på hemma hos honom och sa bestämt åt honom, under pistolhot, att ge oss hans jävla lokal och då fick vi den. Jävla schysst asså.”

Klubbhuset uppfyller alla ens fördomar när det kommer till inredningen. Direkt till höger när man kommer in finns en liten köksvrå med kyl och frys. Rakt fram står ett biljardbord utan kulor och som har fått ena benet utbytt mot en halv kö fasttejpad i bordet med silvertejp och tIll vänster står det två soffor riktade mot en gammal CRT TV vars skärm är totalt sprucken. På väggen bakom biljardbordet står det sprayat med stora svarta bokstäver “SKIT PÅ DIG, POTATISGRIS” och resterande väggar är klädda med posters på bandet Europe som precis som Dödskvartetten också har rötter i Upplands Väsby. “Inte många som vet det men det var faktiskt vi som inspirerade Europe att skriva The Final Countdown. Vi sa ba en dag att vi fan skulle åka till månen med våra hojar och senare samma dag släpper Europe låten. Jävla coolt asså.” säger Berra stolt.

Visiten i klubbhuset blir ganska kort denna eftermiddag. Henke, Berra och Lasse sänker snabbt varsin Sofiero på långburk samtidigt som Krille sitter och skruvar ut en skruv på TVn. Så fort ölen är slut samlas grabbarna i en cirkel med varsin hand i mitten av cirkeln och Henke vrålar “DEATHSQUAD PÅ TRE! EN TVÅ TRE!” varpå hela kvartetten svarar “DEATHSQUAD!” innan dom snabbt stegar ut genom dörren och åker iväg på sina hojar tillbaka till glädjens rondell för att ta några ytterligare varv innan det är dags att åka hem till familjen och äta middag.