Du kommer vakna upp lika trött som vanligt. Såsigt liggande på din favoritsten. Solen värmer både din och din sten. Du jobbar bort gårdagens bakishet med att tugga på lite fiskrester från gårdagens nattkäk. Baskisheten försvinner snabbt och behagligt. Din bästa kompis Sture-säl simmar förbi och hälsar glatt. Han säger “öiunk uink oink fjoink dojink” och din dag blir genast ljusare, för det är inte varje dag som en fiskebåt kapsejsar i dessa vatten. Delikat fisk i mängder lovar Sture och du ger dig genast iväg. Du gör några sådana härliga skutt på magen som bara sälar kan göra och glider ner i vattnet. Det är sådär härligt mysvarmt i havet, precis som du gillar det. Du känner att strömmen bär dig, du behöver knappt simma för att ta dig framåt. Du ser vraket av båten och känner lukten av fisken som ligger där och väntar på dig. Båten står i lågor och besättningen är dränkta i brinnande olja och hoppar i vattnet för att rädda sig själva. Kunde jag bry mig mindre? tänker du när du hör de plågade själarna försöka lindra smärtan genom att hoppa i vattnet. Kände dom samma smärta när de harpunerade din syrra för två månader sen? Vem vet? Jag är ju bara en jäkla säl, tänker du eftersom att du bara är en säl som inte ska tänka så mycket och slutar tänka. Du märker att du är först på platsen och får njuta av den färskaste fisken blandat med krämiga såsen från renset. Du äter dig mätt och belåten och simmar glatt tillbaka mot hänget på den solvarma stenen. Du hör visslingar och rop från de snygga sälarna och förstår att de försöker ragga på dig, snygg och fet efter den ljuvliga måltiden. Eftersom du känner dig cool, snygg och ball och precis läst boken “the game” vet du att man ska igga, så du gör det. Du simmar vidare hemmåt och känner att stömmarna har vänt och du simmar medströms nu också. Men ditt åttonde sälsinne känner också att en harpun skär luften påväg rakt mot ditt vackra sälbackhuvud. Den krashade fiskbåten har tjallat på dig och kallat på sina fiskebåtshomies för att du snott fisk! Du whippar upp din svans och fångar harpunen elegant. Du kastar tillbaka den med dina späckade muskler och genomborrar på något sätt alla i besättningens ögonhålor. Sture-säl säger “boijnk stojik loijk” berömmande över ditt kast. Väl tillbaka på din mjuka och mysiga sten snackar du lite skit om männsikor, för att sälar hatar människor. Today was a good day tänker du och fortsätter njuta av din härliga dag.