Hur kommer det sig att så mycket öl får en att tänka på när man för första gången lagade mat? Ni vet, när man tog allt som var smarrigt i skafferiet och blandade med snabbnudlar. Det blev alltid en “mjöliga nudlar, soggiga burkräkor och 16 år gammal curry”-smakande besvikelse när man insåg att man är en kulinarisk blindtarm. Öl i största allmänhet är kul och så, men det känns som väldigt mycket öl är hopplöst medveten om sin egen originalitet och borde inte vara bland folk. Man tänker ofta att extremer borde ha tokigt nischade målgrupper. Problemet är bara att ölens extremer verkar flöda fritt utan hinder rakt ner i rådlösa människors stackars kroppar för att snabbt vända tillbaka ut i den stackars världen igen. Så hur kommer det sig att delar av ölkulturen är så bekymmerslöst frikopplade från utbud och efterfrågan? Varför brygger man efterbliven öl? Är jag öldrickandets blindtarm?