En kall decembermorgon värms jag i META, slappt arbetade på dtek-projektet medan jag småpratar med mina bordskamrater, samma människor jag sitter med varje dag. Vi är alla med i METAspexet och ser väl oss i någon mån som kreativt intellektuella individer vilket ofta leder till diskussioner om olika kulturfenomen, i detta fall serier. Mitt bland annars redig diskussion om makalösa serier som Fargo och Bojack Horseman börjar det plötsligt uttalas ord aldrig menade att sägas i detta land. Samtalet har spårat och det oundvikliga har hänt, animen är kommen.

Jag såg på Pokémon som ung - vem gjorde inte det. Jag hade ingen större hängivenhet till det men vad annars skulle man se på, det var ju trots allt en cool serie associerad med det där coola kortspelet ingen visste hur man faktiskt spelade. När man är liten får man komma undan med saker och ting för man saknar perspektiv, man förstår kan inte förväntas skilja bra underhållning från dålig och därför är man ursäktad. Jag växte däremot upp och gick vidare i livet, detsamma kan jag inte säga om mina medmänniskor i META. Anime, som den weeb-shit det är, är inte bra underhållning utan endast en flyktväg. Är det verkligen rimligt att behöva se 500 avsnitt av en serie bara för att komma till punkten då den börjar bli bra? Det ter sig fullkomlig galenskap.

Quora-användaren Calvin Johnston frågade Quora för flera år sedan; ‘‘Does watching anime make you a degenerate?’’. Svaret blev ett rungande ‘‘Inte nödvändigtvis, det beror på’’. Att kolla på Anime gör dig inte till en ‘‘degenerate’’, men om du kollar på anime är du troligtvis redan en. Det krävs en viss person att kunna uthärda den enorma grad cringe som bygger upp animens grunder. De genomgående troper som är så stela att det enda som skulle kunna vara värre är att hamna i samma grupprojekt som din kompis och dennes ex som du nu börjat dejta. Av samma skäl som dataloger inte förstår den liknelsen är det inte hälsosamt för dem att se på anime. Dataloger är ett folkslag redan präglade av vår sociala inkompetens, är det verkligen rimligt att tillåta dem sabotera sig själva, utöver sina redan befintliga handikapp, med anime? Svaret är nej, men datalogen är för enfaldig för att förstå detta själv och behöver därmed en hjälpande hand för att leda den i rätt riktning.

I Guds ögon är vi alla redan hädare, för vem gillar inte lite sodomi. Det sagt finns gränser. Varje dag hör vi nyheter om de extrema överträdelser animen gör mot våra grundläggande värderingar. Vad är det med animeflickor som är tilltalande? Varför måste de ha kattöron? Har de ens mänskliga rättigheter, det verkar inte så. Man måste självklart skilja på lämplig och olämplig anime, men precis som att marijuana, utan ingrepp, 100% av fall leder till heroinberoende så är det oundvikligt någon som kollar på anime till slut finner sig med ett bälte runt halsen och lättklädda kattflickor på skärmen. Animen sätter orimliga standarder ingen kan tänkas leva upp till, och vi som en organisation behöver göra mer för att begränsa dess inflytande.

Vare sig METAs invåndare förstår det eller inte är detta anime-förbud en välsignelse. Jag sträcker ut en hand för att hjälpa er ur det djupa djupa hål ni grävt ner er själva i. Jag har inte bannlyst anime av illvilja, utan för att jag älskar er - till skillnad från era föräldrar, verkar det som. För varför annars skulle ni kolla på fucking anime liksom.

Skribentens tankar:

Anime är töntig - come at me, Laura. Vare sig ni misstroendeförklarar mig eller inte är varken jag eller anime-förbudet på väg någonstans.