Nu måste detta klargöras, en gång för alla. Denna fråga har enda sedan uppfinningen av färgseendet på 1960-talet gäckat vetenskapsmän så väl som tycka-tillare men tills idag har man inte kunnat dra någon tillförlitlig slutsats. Men ett flertal anonyma studier visar nu att det alltså finns ett svar som är objektivt rätt.

Glöm inte att göra din röst hörd i denna internationella studie!

Till utläggningen

För att bespara läsaren tid har författaren valt att endast angripa den sidan som helt enkelt har fel.

Denna fråga är som den erfarna sanningssökaren vet; mycket komplicerad, och det finns många fallgropar för de som alltså inte vet vad de pratar om. Den enorma kunskap som genom åren samlats i detta forskningsfält kan omöjligen sammanfattas i en artikel, men för en lekman kan argumenten delas upp i två delar; färgad mat och mat som heter blå men inte är blå. Vi utelämnar helt den inofficiella “tredje klassen av trams” då denna främst brukas av låg-level charlataner som är lätta att syna till och med för nybörjaren. Denna typ av argument berör främst blåa livsmedel som helt enkelt inte är mat, exempelvis:

• Vira Blåtira
• Blått bubbel (2/10 inte gott)
• Fönsterputs
• Blåsippa (obs fridlyst och får ej ätas)

Missvisande namn

Den första klassen av tankevurpor behandlar mat som har ordet “blå” i namnet, men som vem som helst kan se egentligen har en helt annan färg. Det är inte alltid så lätt att behandla dessa, då dessa färger ofta svävar emellan blå och lila.

Blåmögelost

Detta exempel är något som de allra flesta faller för någon gång. De bedragare som försöker spela detta argument utnyttjar gärna kära högtidsminnen av förflutna julbord med färglada stinkostar. Om du försöker intala dig att osten faktiskt är blå är det nog ångorna från ostarna som ställer till det i huvudet för dig. Precis som kattsorten persian blue är osten i själva verket grå.

Vidare är namnet “blåmögelost” och “grönmögelost” synonyma (enl den respekterade ostbrickan.se) och namngivningen lämnas till betraktaren. Därför är den enda sansade kompromissen att kalla osten för gruemögelost, utifrån följande definition:

En ost, X, satisfierar grue om osten är grön och undersöktes före en viss tidpunkt t eller blå och inte undersöktes före t. t står för vilken godtycklig men bestämd tidpunkt i framtiden som helst. (källa)

Blå kongo

Om du någonsin vågat väcka denna fråga i närheten av en tuffing till besserwisser har du antagligen fått höra att det finns en potatissort som heter “blå kongo”. Denna ska enligt sägnen vara blå istället för typ plåsterfärgad som potatis brukar vara. Ifall du någonsin givit upp mot detta argument så beklagar jag dig kära läsare, för potatisen är jättelila. Därför rekommenderar jag att du framöver alltid har denna referensbild utskriven med dig i väskan eller i handen.

Blåbär

Detta bär är en svår nöt att knäcka. Liksom gruemögelosten tycks blåbärens yttre skifta i en smet av mörkblå och lila och ibland förekommer bären som helt blåa eller helt lila. När de första blåbären kom till jorden för några hundra år sedan var de helt och hållet lila utvändigt och kallade sig själva för lilabär (en sammanskrivning av “lilla bär”; ett namn de fick för att de var så små jämfört med de större jordgubbarna, som alltså har sitt ursprung på jorden). Vid 1900-talets mitt lyckades dock blålobbyn efter många år av inhumana experiment på de hjälplösa bären presentera de första blåa “blåbären”. Man hävdade nu att dessa bär i själva verket hade sitt ursprung på jorden och man började marknadsföra jorden som “den blå planeten”.

Med bakgrund av denna tumultartade tid för bären är det dock svårt att bevisa deras ursprung, då de flesta kvarlevor av deras tidiga civilisation har ätits upp. Däremot finns det många tydliga indikatorer på att blåbären egentligen är lila, t.ex. blåbärens lila innanmäte. Även om man lagar eller bakar något med utvändigt blåa blåbär kommer resultatet alltid bli lika lila som de moderna blåbärens förfäder.

Mat som man färgat blå

Somliga menar alltså att mat som har färgats blå räknas som blå mat och jag hör vad du säger men jag har glömt vad du sa. Jag vet inte ens var jag ska börja ta i det här argumentet. Disclaimer: tvärtemot vad många tror förstår jag att maten blir blå om man färgar den blå. Men då är det ju alltså du som har gjort den blå med någon typ av färgämne, den är inte blå. Exempel på mat som blir blått när man färgar det blått:

• Prinsesstårtor
• Muffins
• Glass
• Våfflor
• Mjölk
• Lasagne
• Nudelsoppa
• Karamell
• Salubrin
• Kålhuvud
• Väggur
• Rivjärn
• Kavring
• Pelargon
• Marxs Das Kapital
• Makrill
• Vindflöjel
• Dödskalle
• Gasmask
• Kokostopp
• Efterbörd
• Skarvsladd
• Kryddgrönt
• Penntroll
• Fjärde säsongen av Dellert Dellert på DVD
• Ben
• Bilratt
• Renhorn
• Lesbisk keps
• Ett får
• En gris
• En gummibåt
• Gaffeltruck

Kort sagt, allt blir blåfärgat om det färgas blått.

Summan av kardemumman

För att summera frågan om blå mat har jag tagit hjälp av Patric Lantz (experttyckare):

Albin: “Kan jag citera dig i min artikel?” Patric: “Ja(, nu får ni lägga ner med ert blå-mat-trams; red. anm.)”

Det finns alltså inte någon mat som är blå. Nu är det avgjort, saken är klar ❒