Mm, det luktar någonting... Det är inte bensin, men typ
dbuggen har testat Campus Valhallavägens kaffeställen.
Tentor, labbar, CSN. När en KTH-student börjar tala ut om sin nervsprättande vardag är det lätt för utomstående att börja spekulera i vad för substanser som ger studenter 750 liv. Är det bensin, kokain, bloddoping? I vissa fall är det säkert en kombination av ovanstående, men något som med säkerhet håller KTH-students hjärnmaskineri relativt rostfritt är brygden från Etiopiens buskland - Kaffe.
Kaffehallickar har tagit väl tillvara på det koffeinbehov som råder, och runt om på Campus finns det minst 8 kaffestugor beroende på var man lägger ribban. Var kan man egentligen förtära det bästa kaffet? dbuggen har svaret.
Så gick testet till
dbuggens redaqtion bestående av Micke, Aron, Pontus, Martin och Samuel gick runt på Campus Valhallavägen en vardagseftermiddag och besökte nedanstående ställen. På varje ställe inhandlades två koppar kaffe som delades inom redaqtionen. Varje panelmedlem fick därefter bedöma kaffet efter smak, lukt, temperatur samt pris på en skala mellan 1 och 7. Samtliga kaffesnack spelades in med en ljudupptagningskälla för att få med varje slurp, kommentar och stön.
Då Samuel var tvungen att vika av efter halva testmomentet presenteras kaffets betyg i procent. Detta beräknas enligt (panelens summerade betyg/högsta möjliga summa).
Tre kända kaffeställen är inte med i dbuggens granskning. Restaurang Q var stängt vid tidpunkten för granskningen, Stories i KTH:s bibliotek hade slut på kaffe till panelens stora förtret och Brazilia förtjänar inte riktigt att vara med.
Open Café
Vad: Ekologiskt kaffe, Indonesia Pris: 20kr med studentrabatt (annars 25kr) Serverad i: Vit porslinkopp Betyg: 61,7% bra Kommentar: Smakupplevelsen var något som uppskattades av hela panelen med höga betyg rakt igenom, “Jag tycker att kaffet är väldigt solid” menade Pontus som fick medhåll från Aron. “Väldigt gott faktiskt”, löd hans professionella åsikt.
Åsikterna kring lukten var däremot en vattendelare, där Samuel och Martin menade att “Det luktar lite rostat bröd alltså” samt att “Det luktar lite för mycket rostat bröd”. Övriga paneldeltagare menade annat där Pontus tyckte att “Det var väl typ inte jättekonstigt, alltså trevlig” medan Aron även uttryckte positiva tankar. “Det luktar kaffe liksom” slog Micke fast.
Temperaturen på kaffet kom även det att splittra panelen. “Det är ju för kallt” menade Martin medan Micke skanderade att det var “Drickbart från första millisekunden”, en åsikt som även delades av Pontus och Aron. “Temperaturen tyckte jag var väldigt bra, jag är väldigt värmekänslig och har svårt för varmt kaffe” avslöjade Aron medan Samuel avslutade diskussionen med en diplomatisk kommentar: “Bra temperatur NU, men det kommer vara kallt om 5 minuter”.
Avslutningsvis diskuterades priset, där den sanna studenten i oss alla kom fram. “Det är lite dyrt asså” och “Lite i överkant” menade Pontus respektive Samuel, och Aron menade att lokalen spelar in i priset. “Det är för dyrt. Asså du betalar ju mycket för lokalen, men nja” var hans åsikt.
THS Café
Vad: Bryggkaffe Pris: 10kr med studentrabatt, 9kr med kaffekort, (annars 15kr) Serverad i: Vit porslinkopp Betyg: 66,7% bra Kommentar: Smaken upplevdes som något mer ljummen jämfört med Open Café. “Inte alls lika komplex i smaken som Open Café, på gott och på ont. Levererar dock det man vill ha - Koffeinkick” menade Micke, en åsikt som delades av Pontus: “Det smakar gott, men smakar inte lika gott som Open Café. Det är nära, bra smak”. “Det är ju ett helt annat fokus än Open Café. Skarpare” stämde Martin in medan Aron inte var imponerad. “Det smakar inte jättemycket, det smakar mest varmt vatten” menade han.
Luktupplevelsen var något som panelen var fåordig om, det var varken mycket hiss eller diss förutom från Pontus som lös upp. “Det luktar fint, det luktar som kaffe ska göra. Inget märkvärdigt, men det luktar kaffe” slog han fast medan Aron sade det som hela panelen tänkte: “Det luktar kaffe liksom”.
Återigen blev temperaturen en het potatis, just för att kaffet var tämligen hett. “Den var jävligt varm, den kommer ju leva länge, men om man lever i nuet blir det sådär” menade Micke medan övriga var av en annan åsikt. “Det var bättre” slog Martin fast medan Pontus red vidare på sin koffeinvåg: “Det var väldigt bra värme. Det var varmt i första sippen, inte så varmt att man brände sig, men så varmt att man hade bränt sig om det varit lite varmare. Det har avtagit fort dock”. När Aron därefter gav temperaturen ett relativt högt betyg påpekade Samuel att “Nu drack ju du när det svalnat lite”.
Om temperaturen splittrade panelen så slöts alla samman med hyllningar kring kaffets pris. “Priset, det var bra” konstaterade Martin medan Samuel gav priset ett riktigt högt betyg och menade att “Jag skulle skämmas om jag betalar under 10kr… Och det är lite för dyrt om det kostar mer än så”.
Espresso House
Vad: SPB Gathaiti samt San Lorenzo Pris: 33kr respektive 28kr Serverad i: Vit porslinkopp Betyg: SPB Gathaiti: 61,8% bra. San Lorenzo: 71% bra. Kommentar: Då det här fanns två varianter på bryggkaffe så beställdes givetvis båda in för det journalistiska värdets skull.
Till panelens stora förtret var kannan med SPB Gathaiti inne på sista versen, vilket resulterade i en tämligen ljummen smakupplevelse och en del logiska konsekvenser. “Smaken var väldigt god, jag gillar det. Det hade blivit mer om den var varmare” menade Pontus medan Aron anade ugglor i mossen: “Det är bra kaffe, men jag kan inte komma undan tanken att jag dricker te. Jag tror att jag dricker te. Kanske hade varit annorlunda med varmare temperatur”. Den utomjordiska smakupplevelsen spred därefter sig vidare till San Lorenzos smaktest. “Inte lika gott som det andra ‘teet’. Eh, kaffet” fastslog Martin och fick medhåll från Pontus: “Smaken var också god, inte lika god som den andra”. I samma runda råkade Micke ut för en olycka som påverkade smakupplevelsen grovt. “Den smakar inte så himla mycket, kan bero på att jag precis dragit i mig en mäktig chokladboll, men det är nuet jag måste gå på” avslöjade Micke medan Aron tycktes ha blivit frälst: “Väldigt väldigt gott. Hittills bäst i test, helt klart. Personlig favorit”.
Tillbaka till SPB Gathaiti så var kaffets te-tendenser till dess favör när det kom till lukten. “Den var fin”, “Den var god” samt “Väldigt gott, väldigt fruktigt, väldigt bra” hördes grymtande från panelen medan medlemmarna unisont inhalerade kaffets ånga. Detsamma gällde San Lorenzo vars komfort hyllades av Micke: “Luktar väldigt klart, man blir sugen på kaffe, den är inte så jobbigt att lukta på” menade han medan Aron återigen tyckte sig ana en “disturbance in the force”: “Luktar väldigt gott, men svävar även den iväg mot te-hållet”.
När temperaturerna därefter diskuterades kom SPB Gathaitis tragiska temperatur återigen i fokus. “Specialfall som sagt, men väldigt dåligt” menade Aron samtidigt som avsaknaden av värme fick Martin och Samuel att sväva iväg i andra tankar: “Mycket bra bagel” och “Väldigt goda muffins” löd deras åsikter gällande fikets bakelser. Istället kom San Lorenzos temperatur att hyllas: “Mycket bättre, som det ska vara, men hade kunnat vara bättre” tyckte Pontus medan Aron tycktes något berörd. “Perfekt vid första klunken, har dock svalnat fort. Starkt intryck i alla fall av att kunna dricka dirr” menade han.
Avslutningsvis diskuterades kaffetyperna priser, där de fina smakupplevelserna faktiskt vägde upp för de hutlösa priserna. “33kr, hmm, fast det är ett bra kaffe och därmed ett acceptabelt pris. Faktiskt” löd Pontus omdömde om SPB Gathaitis pris medan även Aron fann det hela värt det: “Stor kopp. Kvalitetskaffe” konstaterade han. Den något billigare San Lorenzo blev således ännu mer hyllad av panelens medlemmar: “Det är överkomligt och under 30, det känns bättre när det är under 30” filosoferade Micke medan Aron svävade iväg i statusrelaterade reflektioner. “Pluspoäng för namnet, exotiskt, man känner sig lite fancy. Ganska dyrt dock, men ganska stor kopp och är en annan klass av kaffe. Lite njutning bakom allt” menade han följt av att Martin spräckte panelens hyllningsstreak: “Det är för mycket med 28kr för en kopp” fastslog han.
Pressbyrån
Vad: Maskinkaffe Pris: 10kr med studentrabatt Serverad i: Takeaway-mugg Betyg: 49,6% bra Kommentar: Det famösa Pressbyrånkaffets rykte hade nått panelens öron sedan innan, och här visade det sig att panelen hade mött sin nemesis. Det var inga lovord som ljöd kring smaken. “Aah, nä, nä, nä. Smakar lite bränd bulle” menade Aron samtidigt som Martin fann kaffets bismak besvärande: “Väldigt bäskt. Hänger kvar i munnen” suckade han.
Ännu värre blev det när lukten skulle bedömmas, då det luktade som något som en motorbåt släppt ut. “Mm, det luktar någonting… Det är inte bensin, men typ. Typ båtmotor. Rätt kemiskt liksom” menade Micke och fick medhåll av Martin. “Luktar något illa. Kemikaliskt” tyckte han medan Pontus försökte se det positiva i situationen. “Illa, inte bra, inte mysigt. Det får nog en att vakna på morgonen, av panikinstinkt” spekulerade han medan Aron mindes demoner från förr. “Lite godis. Riktigt artificiellt godis. Slemmiga godis-shots i Åre är det jag tänker på” berättade han.
Med all denna tragik i bagaget kom dock temperaturen att värdesättas högre. “Den har stått sig bra!” utropade Micke medan Aron inte kunde glömma smaken. “Det känns som att man bränner sig utan att det är varmt. Drickbart, inte behagligt” menade han. Även priset kom att få bättre betyg. “Acceptabelt. Det är i och för sig en maskin som fyller, så man får rätt lite kaffe” tyckte Pontus.
Framtida granskning: Är Pressbyråns kaffemaskin en ombyggd båtmotor? Fortsättning följer i nästa nummer.
7-eleven
Vad: Bryggkaffe Pris: 10kr med studentrabatt Serverad i: Takeaway-mugg Betyg: 59,4% bra Kommentar: Detta kaffeställe som ofta beskrivs som Pressbyråns antagonist kom att gå segrande ur den kampen. Panelen fann kaffets smak som någorlunda acceptabelt. “Jag har druckit det här mycket, känner mig bekväm i smaken. Bekant, men inte jättegod” filosoferade Martin och fick medhåll från Pontus. “Så medelmåtta det kan bli. Det är lite äckligt, men ändå kaffe” menade han.
Gällande lukten var panelen återigen inte imponerad. “Man blir inte så himla sugen på kaffe. Luktar typ gammal termos” menade Micke medan Aron tyckte att kaffet “Luktar inte så mycket, men det som luktar är bränt”.
Därmed kom återigen kaffets temperatur att rädda det totala betyget. “Värmen är solid. Den håller” menade Pontus medan Aron kände likheter med Pressbyråns brygd. “Det känns som att man bränner sig, men det är liksom inte varmt” upprepade han. Även priset hyllades. “Riktigt billigt. Man kan även få en bulle på köpet för totalt 15kr, färskt” drömde Pontus och fick medhåll från Martin. “Bra kaffe to-go. Hemmakänsla” avslutade han.
META
Vad: Bryggkaffe Pris: Helt j*vla gratis Serverad i: Vit porslinkopp direkt ur micron Betyg: 59,4% bra Kommentar: Avslutningsvis besöktes Data och Medias kära sektionslokal META, vars kaffebryggare har kämpat väl i generationer. Detta speglade av sig i omdömena kring smaken, där klagomål kring smaken varvades med sentimentala utspel. “Jag har haft ynnesten att konsummera den här brygden i tre år, och det smakar dåligt avkalkad maskin. Fränt” berättade Micke medan Martin jämförde smakupplevelsen med en klassisk baksmälla. “Det är inte gott, en äcklig bäska hänger kvar ett tag. Man kan dränka det med en ny klunk, men man skjuter bara upp problemen” suckade han medan kvällens sjunde kopp uppenbarligen började spegla av sig i Arons sinnesstämning. “Jag börjar överväga att det är något fel med mina smaklökar. Jag tänker på potatismos i högstadiet, riktigt dålig mat som ger ångest. Ändå oddly addictive, man kan inte sluta dricka” svamlade han.
Även lukten genererade inga vidare recensioner. “Lite sur nästan, luktar inte mycket, men det som luktar är inte najs” tyckte Pontus medan Micke tillslut tycktes ha hittat något som han är allergisk mot. “Man vill nästan nysa, någonting irriterar mina slemhinnor” konstaterade han.
När det nymicrade kaffets temperatur skulle bedömas kom valfriheten att hjälpa upp kaffets betyg. “Ovanligt bra just nu, brukar alltid vara för varmt eller för kallt. Oftast en 2a, just nu 4a. Så en 3a” menade Aron och fick medhåll av Martin. “Man kan värma det hur mycket man vill” svarade han nyktert.
Föga förvånande kom priset att hyllas stort. “Helt gratis!” jublade Martin medan Micke menade att “Gratis är gott, inte kaffet”. Aron avslutade med ett något sektionspolitiskt uttalande. “Det är gratis, men sektionen kan lägga alla dessa pengar på något annat” tyckte han.
Avslutande ord
Bästa kaffet på Campus Valhallavägen är alltså San Lorenzo från Espresso House, som trots sitt pris vägdes upp av dess heltäckande upplevelse, tätt följd av THS Cafés bryggkaffe. Detta kaffe kom således att bli Campus prisvärdaste kaffet då det även var det billigaste kaffet.
Vår granskning har visat att det finns många möjligheter därute som kan förvirra den slarvige. Bra smak tycks vara korrelerat med priset, men det finns ett par riktigt bra billiga alternativ på de olika studentfiken. Håll er borta från Pressbyrån!