Som dbuggens Chefredaqtör är jag alltid kommunist ¹. I juletider när det är -15°C ute och glöggen puttrar i D1 anammar jag Karl-Bertil Jonssons anda lite extra. Att ta från de rika och ge till de fattiga. Mitt hoppfyllda hjärta tyngs snabbt ner av världens extrema problem, såsom Jens Falk, Cocomelon och min funktionärsjulklapp.

Varje jul får sektionens funktionärer varsin julklapp. Jag läste mitt rim, klämde på klappen och tänkte att det måste vara en diskborste. JA! Jag behöver en ny diskborste! När jag rev upp pappret och insåg att det var en necessär med sektionsloggan förstördes julstämningen. Necessär kommer från franskans nécessaire (bokstavligen nödvändig), men det enda jag behöver just nu är en diskborste.

Andra saker som gör mig ledsen just nu är när jag blir tagen seriöst och inte kan vara en tokig gås. Jag blir även väldigt ledsen av att alla är deprimerade och att Redaqtionen påminner mig om det när de skriver existentiella texter istället för att testa att äta kritor med mig.

Jag blir ledsen när jag tänker på att jag inte längre kommer vara chefredaqtör nästa år. Det som inte gör mig ledsen är att jag har en efterträdare.