(Alla specifika exempel i denna artikel är påhittade.)

Det är någonting som har hänt.

Jag vet inte om det är att solen försvunnit och därmed gett oss alla akut d-vitaminbrist, eller om det är nu man börjar inse att den där tentan man skulle skriva framåt jul nu faktiskt är ganska nära och att man fortfarande inte har pluggat en enda sekund. Eller om det kanske bara är att det är så jävla kallt hela tiden.

Men någonting är det, och alla mår jättedåligt.

Sen hjälper det väl inte heller att både jag själv och nästan alla jag känner har en tendens att ta på sig kanske lite för mycket ansvar. Det är lätt gjort. Det finns ju alltid saker att göra och någon måste göra det. ”Det där är ju en kul grej” tänker man, och man vill ju inte att nämnden ska dö, eller hur? Och vadå, det är ju bara att göra, eller?

Och sen ska man ju kanske plugga lite också.

Jag vet inte om det egentligen är något nytt som har hänt, eller om allt bara till sist har kommit ikapp mig. Jag brukar alltid försöka ha en positiv syn, och alltid göra mitt bästa. Om jag är stressad så försöker jag att inte visa det. Jag har tagit på mig det här ansvaret, och då måste jag fullfölja det. Det spelar ingen roll för de nämndmedlemmarna att jag är stressad, det är inget som de har något ansvar över och då ska de heller inte behöva märka av det. Men det är svårt att undvika.

Gör man så mycket olika saker så blir ju inget av det egentligen speciellt bra. Allt kanske åtminstone fungerar, för det mesta iallafall. Men det blir ju inte bra.

Och sedan ska man engagera sig i andra nämnder där någon annan ska leda. Man vet själv hur man brukar göra. Alla små trick man har lärt sig och som man försöker implementera för att det ska bli så bra som möjligt.

Det är lätt att bli irriterad när saker inte riktigt fungerar.

Men sen var det ju den där gången man själv var sen till sitt eget möte. Eller kanske inte hade planerat ordentligt så det blev mest kaos. Eller den där gången man kanske glömde att påminna folk förrän allt för sent så nästan ingen kom. Ja, men de vet inte hur mycket jag gör! Det är ju naturligt att allt inte blir perfekt hela tiden. Så länge man gör sitt bästa måste det ju vara ok. Vi är ju ändå studenter.

Men varför fick jag inte den där infon tidigare? Varför tar du inte kontroll över ditt möte? Varför måste jag göra om i mitt schema på grund av din dåliga planering?

Det är lätt att bli irriterad när saker inte riktigt fungerar.

Och vi alla mår jättedåligt.