Mars, Stockholm, Snöstorm. Dbuggen började fundera på om det var ett misstag att bosätta sig i denna nordliga stad. För att lista ut det begav sig vår utsände reporter Niklas Vatn ut i världen för att besöka Max Junestrand, Emm Nilsson och Emilia Rieschel - tre dataloger som rest ut i världen för att söka lycka.

Det är söndag morgon i Illinois. Jag har letat mig igenom tjocka majsfält för att komma fram till den renodlade studentstaden Champaign. Jag hittar Max i sitt rum i kollektivet som han delar med 7(?) amerikaner. Han packar sina väskor för en stundande spring break-semester till Mexico. Han berättar att han varit där sedan mitten av januari, en vecka innan terminsstart. Han berättar att det var ett ghost town, men när skolan började fylldes bibblan med ambitiösa studenter, frat och sorority houses hade sina initieringsriter och sportarenorna fyllde med jublande fans som ville hjälpa hemmalagen till seger.

Max bestämde sig för att åka till Illinois för att åka bort långt från Sverige, dessutom är universitet högt rankat inom datateknik. Han är nöjd med skolan än så länge och verkar ha hittat den perfekta blandningen av seriösa och roliga kurser. En kurs han rekommenderar är Computer vision, men Data mining säger han är för teoretisk och att de är jämnsvåra med kurser på KTH. Han får även tillgodoräkna kurserna Poetry och Public speaking. För skojs skull tar han salsa och balett, men berättar att han inte behöver få godkänt i dessa. Han rekommenderar verkligen att ta några sådana kurser och nämner att Öl- och vinprovning, keramik och BBQ-teori finns i kurskatalogen.

Max säger “Det enda man kan göra är att supa, träna och sitta i bibblan i den här staden” och tillägger att han inte kanske inte är rätt ort att åka på semester till. Han målar däremot upp en väldigt trivsam bild av en studentidyll. Människorna där är sociala och och initiativtagande. Det finns alltid något kul att göra. Några andra svenskar köpte en bil. Max roligaste upplevelse hittills är deras roadtrip till Saint Louis under Mardi Gras. Förvånat berättar Max om när staden fylldes av festivriga människor med bensindunkar fyllda med grogg tidigt på morgonen. Festligheterna fortsatte till sent på kvällen. Om du någon gång skulle befinna dig i St. Louis borde du besöka Oyster bar, ett trevligt ställe med god mat och livemusik, tipsar Max.

Det Max ser fram emot mest med resten av sitt utbyte är spring break i Mexico, en skidresa i de klippiga bergen i Colorado och att stanna i USA under sommaren för ett internship. Han är överraskad att han inte hört det innan han åkte, men tydligen kan man få ett arbetsvisum för sommaren genom universitet.

Min telefon ringer. Redaqtionen berättar att jag snabbt måste skynda mig vidare till nästa resmål. Jag tar avsked av Max, snörar på mig mina löparskor och springer vidare.

Tisdag, eftermiddag. “Melbourne 100km” säger vägskylten. Jag ler för mig själv och tänker att Forrest Gumps bravader inte var något. Att springa över USA - lol, kom med något bättre. Bara en liten bit kvar ropar jag och springer vidare.

Jag träffar Emm i en lägenhet i Melbourne. Hon har fått den genom universitet och tanken är två ska bo i den, men ingen annan har flyttat in. Det känns rymligt tänker jag. Att åka till Australien har alltid varit en dröm för henne och därför blev det ett självklart land att åka på utbyte till. När jag träffar henne har hon varit där i en dryg månad och berättar att hon välkomnades av en 16-gradig kyla med regn och snålblåst, men att det dagarna som kom blev varmare än det någonsin varit i Sverige. Det gav henne möjlighet att i lugn och ro upptäcka Melbourne som är fyllt av grönskande parker och bra matställen.

Skolan har bara pågått i två veckor när vi pratar och det är därför svårt att säga mycket om universitetet. Men det är gigantiskt med ungefär fyra gånger så många studenter som på KTH. Emm berättar att hennes intryck av skolan är positivt, men att hon inte har någon plugglust. Hon är mer intresserad av att ha roligt samt upptäcka landet och staden. Det låter som en helt rätt inställning, konstaterar jag. Hon läser två språkkurser just nu, som båda verkar bra. Hon tar även andra kurser och när jag pratar med henne har hon precis haft ett labbtillfälle som pågick till 18.30. Det känns orimligt sent, tycker vi.

Melbourne är beläget vid kusten i sydöstra Australien. Det är landets näst största stad med dess fem miljoner invånare och det finns ingen brist på kul saker att göra där. Emm är med i en dykarklubb på universitet och är på väg att ta dykarcertifikat. Hon berättar att hon gärna går med i vinklubben också och att det finns många andra klubbar, bland annat surfingklubben. Hittills har hon framförallt spenderat tid i Melbourne, men förra helgen åkte hon Great Ocean Road med några kompisar. Det är en av hennes bästa upplevelserna hittills. Och jag förstår henne, bilderna jag hittar online av den kustnära vägen är fantastiska.

Det börjar närma mig slutet på min tid i Australien, men innan jag tar mig vidare vill jag veta vad hon ser fram emot med resten av utbytet. Hon ger snabbt svaret att hon vill umgås med de nya människorna hon träffat där. Att resa runt är också något Emm kommer göra. Städer som Canberra och Sydney är inte långt bort. Dessutom är Nya Zeeland och Indonesien inte särskilt långt borta. Till sist säger Emm att hon också kommer att dyka i stora barriärrevet. Förhoppningsvis kan dykarklubben anordna en resa dit!

Jag fortsätter min resa till nästa destination. Jag avundas Max och Emm som får komma ut i världen och träffa nya människor som är taggade på detsamma. Jag börjar drömma mig tillbaka till mitt eget utbyte. En magisk tid …

Torsdag, eftermiddag. Jag rycker till och vaknar upp ur mina dagdrömmar när jag hör ett gutturalt ljud. Det är någon som pratar och jag tänker att det är ett riktigt fult språk. Men det låter obehagligt bekant. Jag lyfter blicken och ser kanalerna slingra sig fram genom staden. Jag kollar lite högre och ser ett kyrktorn. Det lutar två meter från vertikalen. Jag tror inte mina ögon, jag är tillbaka i min gamla hemstad.

Med enkelhet navigerar jag till studentboendet på campus där jag träffar Emilia. Hon har för några veckor sedan påbörjat sin utbytestermin i Delft i Nederländerna.

Emilia berättar att hon ville åka någonstans i Europa. Ganska snabbt bestämde hon sig för antingen Tyskland eller Nederländerna för hon ville åka någonstans där hon kunde lära sig språket. Det blev Nederländerna och toppuniversitet i den lilla staden är ett självklart val. Jag noterar att Emilia uttalar städer som Amsterdam och Rotterdam på ett väldigt nederländskt vis. Hon behärskar nästan språket redan. Hon förklarar att hon är uppväxt när Leiden och talade språket tills hon var runt åtta år. Sen flyttade hon till Sverige och glömde nederländskan.

Emilia är imponerad över kvalitén på universitet. Hon upplever kurserna som mycket mer interaktiva än på KTH och att lärarna engagerar studenterna på ett sätt som gör att hon känner sig mycket mindre anonym, på ett positivt sätt. Hennes favoritkurs än så länge är Robots and Society. Det är en etikkurs som handlar om hur robotar influerar samhället och de har bland annat gjort övningar i kursen som inkluderar ChatGPT. Föreläsningarna och övningarna är så bra att studenter som inte läser kursen också kommer på dem. Emilia berättar också att hon verkligen gillar campus och det är mycket mer samlat än på KTH. Jag kan inte göra annat än att hålla med.

Hennes första tanke om staden var att den är väldigt trevlig. Det är som ett mini-Amsterdam säger Emilia. Staden är typisk för Nederländerna, med samla tegelhus och kanaler som går kors och tvärs i stadskärnan. Allting är på cykelavstånd. Hon berättar om de veckovisa marknaderna och att de färska stroopwaffelsen är too die for (för er som inte vet är det en sirapsvåffla som är vanliga i Nederländerna. Förvånansvärt goda. Har ett halvt paket hemma som jag kan sälja till den högstbjudande). Emilia har haft det väldigt bra hittills och kommit in i allt väldigt snabbt genom alla välkomstevent.

En kul händelse som hon berättar om är att hennes lag vann en entreprenörskapstävling på universitet där de skulle presentera ett case. Utöver en liten vinstsumma belönades de med att få representera TU Delft i den nationella tävlingen, något som Emilia säger ska bli spännande. Vidare under våren ser hon fram emot att besöka andra städer och nämner bland annat Amsterdam, Haag och Leiden. Dessutom tycker hon att det ska bli kul att fira King’s day. Hon har också planerat in en reunion med sina bästa kompisar från sin uppväxt. Det ska bli riktigt roligt och träffa gamla vänner som jag inte sett på över tio år, säger hon.

Jag tackar för mig och börjar röra mig tillbaka till Stockholm. När jag kommer tillbaka möts jag förvisso av sol, men jag springer genom snöslask. Jag kommer upp i mitt rum och lägger mig i min säng. Utmattad av några dagars resande. Jag längtar redan bort igen och inser att gräset kanske är grönare utomlands!