För ett litet tag sedan behövde jag tyvärr bege mig ner till Göteborg för att kräva besittningsrätt på ett arv efter en gammal buntförvants bortgång. Vanligtvis brukar jag genomföra den här resan med bil men efter att mitt körkort blivit konfiskerat när jag försökt köpa energidryck var detta inte längre ett alternativ och apostlahästar var, vid tillfället, inte heller något alternativ (tappa inte knivar gott folk!). Jag var istället tvungen att sätta mitt hopp och mig själv på SJ snabbtåg X2000 mellan Stockholms Centralstation och Göteborgs Centralstation. Sagt som gjort, jag ställer mig på perrongen exakt kl 09.34, tåget avgick från stationen 08.34, jag hade tagit fel på tiden. 93 minuter senare, efter att i sista sekund köpt en sista-minutenbiljett, kliver jag på ett nytt snabbtåg. Jag sätter mig på min plats belägen bredvid en herre, någonstans mellan 80 och döden, med en något gänglig gestalt även fast han bara är en person.

Rutten som jag skulle färdas är belägen på den västra stambanan och sträcker sig tvärs genom Sverige som ett snöre. Tåget börjar rulla ut från stationen och jag tar fram min laptop för att försöka göra den här resan i alla fall någorlunda produktiv - något som inte hänt sedan jag vann 60 kr på en trisslott just under en tågresa. Resan var för det mesta rätt händelselös. Den gänglige mannen bredvid mig reste sig ett antal gånger för att röra sig runt i vagnen och då, från vissa vinklar, såg han ut som ett kluster av människor som flöt fram och tillbaka genom vagnen. Men när tåget hade ankommit till Alingsås avgick det aldrig. De första 10 minuterna la jag inte särskilt många tankar på det eftersom det var just efter de första 10 minuterna som vi passagerare blev meddelade att “på grund av ett gediget spårfel kommer tåget inte kunna rulla vidare men att vi inte skulle oroa oss eftersom ersättningsbussar var beställda”, men att det skulle ta bussarna omkring 2 timmar att dyka upp.

Jag stod en stund och övervägde mina alternativ, däribland lifta (för farligt, hört om att det kan vara skottpeng på stockholmare så här långt ner söderut), kapa en bil (nej vad skulle hända om jag blir stoppad? jag har ju inget körkort) eller kanske gå (nej, ont i foten). Till slut kommer jag fram till slutsatsen att man ska ta alla chanser man får att göra något nytt. Jag har aldrig tidigare besökt metropolen Alingsås så varför inte passa på just nu när SJ valt att ge mig den chansen.

Jag går av tåget och ut från stationen och börjar efter det planlöst gå längs gatorna utan något riktigt mål i sikte. Efter att ha gått ett tag kommer jag fram till en kyrkogård med tillhörande kyrka. Jag brukar nästan aldrig besöka kyrkor och ännu mer sällan brukar jag besöka kyrkogårdar, men då jag på sätt och vis gjorde den här resan som en konsekvens av döden tänker jag varför inte. Det här var verkligen ingen anmärkningsvärd kyrkogård om man bortser från det faktum att det ligger massa mänskliga kvarlevor under marken, men det hör ju på sätt och vis också till för att få den rätta viben. Jag började gå runt på kyrkogården utan någon riktig plan men helt plötsligt såg jag någonting som fick mig att haja till.

På en av gravstenarna står det ALINGSÅS BK BANDYLAG DAMER vad är nu detta, absolut kan folk bli begravda i samma grav men då är det ju oftast som familjegravar, absolut att lag kan ha bra sammanslutningar men va. Sedan lägger jag märke till ytterligare en märklig sak på gravstenen - den har inget dödsdatum, bara ett födelseår, 1978. Är gravstenen något typ av förklätt hot? Vem är det som försöker hota ett helt bandylag? En ny påve valdes 1978 Johannes Paulus II, kan han ha haft något med saken att göra? Varför göra det på det här sättet, har Alingsås blivit invaderat av den italienska maffian? Varför har Svenska kyrkan godkänt placeringen av den här gravstenen och vem har lagt dit blommorna? Efter en lätt googling verkar det inte som att det dött något bandylag från Alingsås på senare tid, vilket ändå är rimligt med tanke på att gravstenen inte har något dödsdatum. Kan det vara så att Alingsås BK bandylag damer är odödliga och det är därför det inte finns något dödsdatum på stenen och att den som har satt ut stenen försöker varna allmänheten om lagets magiska krafter?

Smått kretin efter vad jag har sett rör jag mig upp mot kyrkan för att hitta en kyrkoherde eller präst eller dylikt men såklart är kyrkan stängd just denna dag. Lätt mållös hör jag plötsligt ett ljud. Det var larmet som jag ställt för att inte missa bussen. När jag hör det kommer jag helt av mig i vad det var jag tänkte på och vad jag just sett och jag börjar raskt bege mig tillbaka till stationen. När jag närmar mig stationen ser jag att bussarna redan står uppradade och en bit bort står vad som vid första anblick verkar vara en grupp människor vape:andes, men när jag kommer närmare ser jag att det är den gänglige gamle mannen igen. Han nickar åt mig, jag nickar tillbaka, han nickar åt mig igen, jag blir blyg då jag inte hade tänkt att konversationen skulle pågå så här länge, ger mannen ett snabbt leende och sedan skyndar jag mig på bussen som “äntligen” ska ta mig till Göteborg.