Jag börjar den här uppsatsskrivningen med att se videon, och jag blir direkt provocerad och så väldigt trött. Så därför måste jag börja med att kommentera:

Den här personen är långt ifrån den första som predikar självhjälp och “motivation” utifrån att man själv har hela makten över sitt liv. Och ja, vi människor är sällan så maktlösa som vi tror, och om vi vågar gå emot samhällets normer och våra egna tankebanor så finns det mycket vi kan ändra. Men det finns något otroligt privilegierat, ignorant och kränkande i överförenklingar som “[imorgon är] the direct result of your actions today”. SÅ många fler faktorer väger in. “The same things happen to all of you” och “All of your classmates have the same amount of time as you” är helt osant. Alla har inte lika många fria av sina 24 timmar. En del studenter bor hemma hos föräldrar som sköter disk och matlagning. En del ansvarar för barn eller yngre syskon. En del behöver jobba för att få ihop sin egen eller familjens ekonomi. Vissa är kroniskt sjuka och behöver mer vila och/eller tid pga sjukdomen. Vissa har lättare för sig i ämnena tack vare naturlig fallenhet eller hjälp hemifrån. Människor kommer med hundratals olika bakgrunder och förutsättningar. Det är absurt och kränkande att lägga skulden på individen för hela hens livssituation.

Nu menar jag absolut inte att ingen kan förändra sig själv och sitt liv. Tvärtom, vi har mycket mer makt än vi tror, om vi tar oss ur att vara låsta i förväntningar och går utanför omgivningens normer och våra egna rädslor. Och det finns otroligt med hopp i detta! Jag har själv varit en som länge gick och önskade mig bort till andra liv och situationer, utan att tänka tanken att jag kunde förändra min egen. Sen möjligheten klickade i mig har jag ett mycket bättre liv, jag har hoppat ur sammanhang jag inte trivts med, jag har tränat mig själv att vara utåtriktad och social, jag ställer frågor, jag vågar sticka ut och vara harmlöst konstig och är mer bekväm överallt när jag anpassar situationer så att jag trivs.

Men viljan att förändra kan gå överstyr, bli som en nästan tvångstanke när man överanalyserar vad man tycker allt och får ett kontrollbehov att allt ska vara som man vill. En stress som går ut både över individen och dennes omgivning. Det är en balansgång. Jag tror att besattheten med kontroll och produktivitet är ett gift i vårt moderna samhälle. Det bygger på en livsåskådning där meningen är att allt ska bli rätt för just dig, samtidigt som din strävan alltid ska vara att nå högre och producera. Är det så vi människor är menade att leva? Jag tror att en sån inställning riskerar att leda till ett hårt, kallt och individualistiskt samhälle som inte är bra för någon.

I varje beslut vi fattar, ett exempel på när vi ofta inte är så maktlösa som vi tror. Det finns alltid en annan väg - det är en fråga om konsekvenser, som kan variera enormt. “Kan” du inte göra något därför att det skulle riskera ditt liv, eller för att du skulle riskera skäll? En ingenjörs arbete innebär i högre eller lägre grad direkt medverkan till samhällets utveckling. Beslut hen tar i sitt dagliga arbete kommer ha påverkan på andra människor, miljö och omvärld. Därför bör etiskt tänkande genomsyra allt. Man har en viss makt att välja sitt jobb, man har också en fysiskt makt över hur man utför sitt arbete - eller om man utför det alls. (Se protester, strejker, civil olydnad) Alla människor bör ha en moralkompass, men kommer med olika förutsättningar även här. Tekniker och teorier för etiskt tänkande kan vara stor hjälp för den som inte annars tänkt ur det perspektivet. Jag har hört mycket om de olika teorierna förut. Men det sitter fortfarande i bakhuvudet det vi läste om dilemman ingenjörer ställts inför, något jag börjat ta mer i beaktande när jag funderar på var jag vill hamna i yrkeslivet.

Mycket starka känslor och kulturella normer väger in i vår inställning till fusk och plagiering. Mycket handlar om rättvisa. Jag är välbekant med känslan av frustration över att se folk få resultat de inte “förtjänar”. Mattetentor kan vara känsliga, eftersom det vore ett sånt aktivt val att fuska. Det känns också extra illa om någon snor en kreativ ide eller skriven text. Mycket energi och arbete ligger bakom en sådan, något personligt i det man skapat, och det blir en faktisk “stöld”.

Men jag tror på nyansskillnader. Och känslor har inte alltid rätt. De flesta är medvetna om hederskodexen. Ändå förekommer fusk. Är det bara en bristande moral? Eller finns också befogade anledningar att motsätta sig nuvarande tankesätt? Ett nyckelord är samtycke. Är det verkligen detsamma att otillåtet stjäla någons kod eller text som att ta del av något som delats frivilligt? Att få se någon annans kod när man sitter fast kan ofta vara det enda sättet för studenter lära sig. I vissa kurser som logiken har det varit förbjudet, men om vi alla i samma sits har en naturlig instinkt att hjälpa varandra, ska detta motverkas? Det är viktigt att samarbeta. För att lära sig. För att det är så man kommer arbeta. För att man bryr sig om varandra. Varför driva på kompetitiv individualism? Inget tyder på att det är vad som i längden främjar kunskap. Som vi lärde oss i “Orkan”: Kunskap behöver externaliseras och delas. Och igen, vilket samhälle vill vi ha, vill vi uppmuntra samarbete och kollektivism, eller motarbeta varandra?

Förutom känslan av rättvisa kan man argumentera emot för mycket samarbete med vikten av att varje student verkligen lär sig det de ska. Om de inte kommer de inte kunna utföra det som förväntas av dem senare i/efter utbildningen. Det får konsekvenser för alla involverade. Allra hårdast slår det mot studenten själv. Därför är det viktigt att ta eget ansvar för att lära sig, att när man fått hjälp ändå kan redogöra för lösningen själv. Där kan det hjälpa att hederskodexen explicit säger att detta förväntas, och att det kontrolleras på redovisningar.

Mina studier i P2 har fungerat, mycket tack vare bra labbsamarbete. Märkte verkligen av den ökända “labbhösten”, tempot var högt och det har varit mycket att balansera. Men jag har precis hunnit med det som behövts och fått hyfsat tillräcklig vila/fritid. Synd är att kurserna varit intressanta, men på grund av stressen har vi bara hunnit det absolut nödvändiga. Vi hade gärna lagt tid på att göra ett avancerat projekt, men tid…

Jag kommer fortsätta även i vår med samma tänk som jag haft. Mycket grupparbete, vilket gör att jag kommer prioritera de kurserna för att inte dra ner någon annan om jag inte blir godkänd. Jag har mycket engagemang utöver studierna just nu, och jag kommer behöva prioritera det och mitt välmående, så om jag kommer behöva

Vill du bli nästa Periodens Prosam?
Skriv en jävligt bra text i så fall och säg till din prosammentor att nominera dig till chefred@dbu.gg