Ni vet den där scenen i dystopier där huvudkaraktären förstår att allt bara är en lögn och äntligen vaknar till. Jag tror att just detta hände mig igår, och det hela började i min skräppost…

Som mina andra kära sektmedlemmar i SSSB satt jag fastkedjad vid elementet i desperat väntan på ett livstecken. För den som undrar gick jag igenom min skräppost . Sedan jag började KTH har detta blivit till en daglig vana och läser du också på KTH bör detta faktum inte överraska dig särskilt. Jag möttes av noreply-regn från KTH, personer som generöst nog ville påminna mig om att jag vunnit på lotto och någon Felizia som ville ge ut Viagra helt GRATIS. Jag var minst sagt överväldigad - här fick jag tusen gånger mer värme, dagligen, än SSSB just nu gav mig, och allt samhället titulerade dessa människor, var Skräp.

Det var ungefär då allt klarnade och jag förstod att allt verkligen bara är en lögn. Jag har nu haft tid att reflektera över detta i ungefär en dag, och har nu kommit fram till en hypotes. Jag gick igenom alla mejl som hamnat i skräpposten och insåg att det var någon som ville säga mig något. Såra nu inte mina känslor genom att byta fönster, låt mig förklara. Tänk på saken. Hur filtreras spam? Jo, man ger datorn ett antal exempel på sådant som är spam och sådant som inte är spam (man behöver inte en Master i Maskininlärning för sånt där). Men vem är det som kategoriserar och hur lång tid spenderas på varje mejl? Några sekunder skulle jag säga. På tok för lite tid för något som snarare kräver en fullständig filosofisk utredning och gör det till en fråga om : “att vara eller inte vara skräppost”. Någon har lekt med maskineriet! Någon leker med oss! Men vem? Det var som om självaste Fantomen hade äntrat mitt huvud och börjat leka kull med mina tankar.

Tänk om inkorgen är den egentliga skräpposten? Är då de mejl som hamnar i inkorgen, som våra hjärntvättade hjärnor ser som skräppost, egentligen upplysta mejl som skapat glitchen i Matrix - och liksom lyckats slinka igenom filtret? Lyckas man äntligen bryta sig loss när man själv hamnar i någon annans skräppost? Tänk om det är så många usla google-translateade mejl i skräpposten för att de som redan frigjorts endast kan kommunicera så?!!!

Jag har aldrig fått så många ”relevanta” skräpmejl (AKA sådant jag behövt flytta från skräpposten till inkorgen) sedan jag började på KTH. Vissa må säga att det handlar om att KTH har en usel mejl-server men jag tror på en annan orsak - nämligen att portalen till den så kallade andra världen eller dimensionen (vad man nu än vill kalla det) finns någonstans på Campus. Och jag tror att den kallar på mig. Nu är det bara dags för mig att hitta den…