I Transparency Internationals korruptionsindex får Sverige rankingen 6/100, där noll är mycket lite korruption och hundra är osqledaren. Det betyder att Sverige är sexa i världen i att vara bra på att inte vara korrupta. Många långa år av slitsamt arbete från våra föregångare har lagt grunden för att ett sådant härligt och transparent toppskikt ska vara det enda alternativet.

Men det blåser kalla vindar mellan fundamenten som vårt samhälle vilar uppå. Efter anonyma tips har dbuggens anti-korruptionsorganisation sluta muta meta beslutat sig för att vända sitt vakande öga inåt för en intern utredning. Det är nämligen så att redaqtionen har tagin in en person utan ens en intervju enbart på grund av dennes familjeband. Denne person är ingen mindre än redaqtör Olle. Efter mycket efterforskning så hittade man med hjälp av dbuggens överste felstegsmakare Sofia von Schnittzensimmer ett sätt att räkna ut familjebandet. Denna uträkning kunde sedan användas för att extrapolera från en lista av familjemedlemma hittad i Olles pennskrin. Med trädet framför ögonen blir det smärtsamt tydligt hur djupt i skiten vi är. Se bilaga:

Som vi ser är alltså Olles kusin gift med Jesper Bränns bror. Det är fanimig helt sjukt hur detta kunde glida under sektionens radar. Redaqtionen tog kontakt med Olle för att få en kommentar. Olle skrev i sina svar att han var väl medveten om att han hade familj inom dbuggen men skrev att han togs med i redaqtionen på grund av sina meriter och inte nepotism. Olle kunde varken bekräfta eller förneka att familjeträdet stämde med verkligheten. Redaqtionen har även försökt nå Jesper Bränn men denne mumlade bara något om Olles mormor och the Bootstrap Paradox och försvann i tomma intet. Det är en mörk dag på redaqtionen, vi ber samhället att vara förstående i denna tid av vånda.

Eventuella mutor kan mailas till chefred.

Vart vi än tittar så kan vi hitta reklam. Den ramlar ner i postlådan, den syns i samtliga feeds och rullar på storbildsskärmar runt om i staden. Totalt spenderades 78175000000 kr på marknadskommunikation i Sverige förra året och det motsvarar ungefär 40 000 miljarder onsdagspubsöl.

I allt detta virrvarr av PR i olika skepnader kan vi dock finna en gömd skatt, en sann guldklimp, reklamernas reklam - det talas givetvis om kommunslogans. I 245 av landets 290 kommuner har några tappra tjänstemän tagit på sig tänkarhatten (alternativt lejt arbetet till några dyra konsulter) och tagit fram slogans av ganska skiftande kvalitet.

Vi ska nu ska titta på Sveriges fem, kanske inte riktigt objektivt sett, bästa slogans. Vi reser från norr till söder:

1. Norsjö - ”En attraktiv och företagsam kommun där kropp och själ hinner med”
En plats där kropp och själ hinner med, är det ens på riktigt? Detta måste vara paradiset för en KTH-student. Tyvärr har jag spenderat en och en annan dag i Norsjös skidbacke och kan meddela att attraktiviteten lämnar ena del att önska.

2. Kristinehamn - ”Picasso valde Kristinehamn, välkommen du också!”
Det här får en ju sannerligen att lyfta lite på ögonbrynen. Ja det rör sig faktiskt om självaste Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso. Kubismens fader valde faktiskt att placera en gigantisk skulptur just här. Varför vet jag inte, men hugg tag i första bästa Kristinehamnare så berättar de säkert med glädje.

3. Hjo - ”I love Hjo”
”Simplicity is the ultimate sophistication”, sade Leonardo da Vinci för ett antal år sedan, och det går inte annat än att hålla med. För fans till denna slogan är en god nyhet att 2010 gjorde en dom i Patentsbesvärsrätten att kommunens rätt till varumärken upphävdes, så sedan dess är det bara att omfamna sloganen och göra den till din egen.

4. Gotland - ”Magiska Gotland”
På ytan ganska tråkig, men på insidan finns det en värdefull bakgrund till denna slogan. Det var nämligen så att det kostade Gotland kommun 5 miljoner kr att plocka fram dessa två ord. Som tröst för Gotlänningarna som kunde fått betydligt roligare saker för pengarna får de nu en plats på den här listan.

5. Skurup - ”When in Europe , don’t miss Skurup”
Engelska, här har vi något nytt! Eller inte, denna slogan har nämligen hängt med den lilla Skånska kommunen sedan 1967. Skurups kommunikationsstrateg Annika Dacke sa följande: ”Det finns ett kultvärde i det och den är ju väldigt slagkraftig”. Vi på dbuggen kan inte annat än att hålla med.

5:e Oktober avslöjade @nollfaktakoll på twitter att en person hade blivit tejpad i en brinnande bil. Hur det gick med personen är oklart men @nollfaktakoll kallar händelsen för en “heroisk insats”.

dbuggen försökte nå ut till @nollfaktakoll, men detta visade sig vara svårt då ägaren till kontot var okänt. Men efter mycket research så fick vi reda på att det var vår alldeles egna redaqtör Albin Remnestål som har hand om kontot. dbuggen nådde ut till Albin för en kommentar:

Haha shit

Vilken aspekt är heroisk? 🥉

Vi frågade honom även om han ser positivt på händelsen, men dessvärre fick vi inte mycket till svar så vi valde därför att ta ett annat av hans citat.

Jag har gjort dom röda ridåerna på Metaspexets hemsida!!!

Den här “heroiska insatsen” har kopplats samman med en annan incident som skedde 22:a Oktober då en personbil fattade eld på en restaurang i centrala #Stockholm. Det visade sig vara exakt samma incident även fast dom skedde på olika datum med olika bilar och olika personer involverade.

Ni vet den där scenen i dystopier där huvudkaraktären förstår att allt bara är en lögn och äntligen vaknar till. Jag tror att just detta hände mig igår, och det hela började i min skräppost…

Som mina andra kära sektmedlemmar i SSSB satt jag fastkedjad vid elementet i desperat väntan på ett livstecken. För den som undrar gick jag igenom min skräppost . Sedan jag började KTH har detta blivit till en daglig vana och läser du också på KTH bör detta faktum inte överraska dig särskilt. Jag möttes av noreply-regn från KTH, personer som generöst nog ville påminna mig om att jag vunnit på lotto och någon Felizia som ville ge ut Viagra helt GRATIS. Jag var minst sagt överväldigad - här fick jag tusen gånger mer värme, dagligen, än SSSB just nu gav mig, och allt samhället titulerade dessa människor, var Skräp.

Det var ungefär då allt klarnade och jag förstod att allt verkligen bara är en lögn. Jag har nu haft tid att reflektera över detta i ungefär en dag, och har nu kommit fram till en hypotes. Jag gick igenom alla mejl som hamnat i skräpposten och insåg att det var någon som ville säga mig något. Såra nu inte mina känslor genom att byta fönster, låt mig förklara. Tänk på saken. Hur filtreras spam? Jo, man ger datorn ett antal exempel på sådant som är spam och sådant som inte är spam (man behöver inte en Master i Maskininlärning för sånt där). Men vem är det som kategoriserar och hur lång tid spenderas på varje mejl? Några sekunder skulle jag säga. På tok för lite tid för något som snarare kräver en fullständig filosofisk utredning och gör det till en fråga om : “att vara eller inte vara skräppost”. Någon har lekt med maskineriet! Någon leker med oss! Men vem? Det var som om självaste Fantomen hade äntrat mitt huvud och börjat leka kull med mina tankar.

Tänk om inkorgen är den egentliga skräpposten? Är då de mejl som hamnar i inkorgen, som våra hjärntvättade hjärnor ser som skräppost, egentligen upplysta mejl som skapat glitchen i Matrix - och liksom lyckats slinka igenom filtret? Lyckas man äntligen bryta sig loss när man själv hamnar i någon annans skräppost? Tänk om det är så många usla google-translateade mejl i skräpposten för att de som redan frigjorts endast kan kommunicera så?!!!

Jag har aldrig fått så många ”relevanta” skräpmejl (AKA sådant jag behövt flytta från skräpposten till inkorgen) sedan jag började på KTH. Vissa må säga att det handlar om att KTH har en usel mejl-server men jag tror på en annan orsak - nämligen att portalen till den så kallade andra världen eller dimensionen (vad man nu än vill kalla det) finns någonstans på Campus. Och jag tror att den kallar på mig. Nu är det bara dags för mig att hitta den…

2018 har varit ett fantastiskt sportår. Det har varit fotbolls-VM för herrar i Ryssland, vinter-OS i Sydkorea (big shoutout to my no. 1 country), Drakbåts-VM för klubblag i Ungern, Världsmästerskapen i League of Legends i Sydkorea (big shoutout to my no. 1 country) och mycket mer. Vi har fantastiska prestationer som VM-guld för svenska herrlandslaget i ishockey, VM-silver för damernas U18-landslag i ishockey, hästen On Track Piraten tar sin 28e seger inom rikstoto, Fnatic tar sig till VM-final i League of Legends (big shoutout to my no. 1 team) och mycket mer. Innan jag fortsätter vill jag bara påminna alla att tune in på twitch på lördag klockan 16.30 koreansk (big shoutout to my no. 1 country) tid för att se Fnatic ta hem Worlds.

Men allt detta bleknar i jämförelse med den otroliga kraftdrabbning som ägde rum i redacted den redacted klockan redacted. Jag syftar såklart på dboben, Redaqtionens årliga bob-tävling. Plats, datum och tid måste såklart hållas hemlig varje år för att undvika att fullkomligt översvämma ett helt land med fanatiska supportrar. Inte ens Redaqtionen får veta i förväg var tävlingen kommer att hållas. Den enda som vet var tävlingen hålls är Chefredaqtören. Chefredaqtör måste således anlita en italiensk maffiamedlem för att kidnappa resten av Redaqtionen, köpa 19 Bob squeeze jordgubbssylt, köpa en extra Bob squeeze hallonsylt till redaktör Pontus, kontakta B.o.Bs agent, inhandla 19st BOB Sport Utility strollers och sist men inte minst föda ett barn.

Hela Redaqtionen tas sedan till denna plats för att tävla i den mest prestigefyllda trekampen på denna jord:

Gren 1: Singstar Svenska Hits Schlager mot B.o.B. Det går typiskt ganska bra för Redaqtionens medlemmar i denna gren då B.o.B inte är speciellt duktig på svenska. Han kämpar däremot på bra och lyckas vinna över redaktörer Micke och Hannes, som båda två tydligen bara står en bit bort, dricker snaps och “värmer upp” med do-re-mi~.

Gren 2: Rita Ognissanti Madonna med Bob squeeze jordgubbssylt. Här får redaktör Pontus en Bob squeeze hallonsylt då han helt enkelt inte kan ha en Bob squeeze jordgubbssylt i handen utan att äta den i ett svep. Hallonsylt däremot, det är det värsta han vet.

Gren 3: 500 meter BOB stroller i julshopping. För att göra detta autentiskt så sätts Chefredaqtörs barn (om Chefredaqtör inte besitter de biologiska tillgångar som krävs för att föda barn så får denna lösa detta genom att adoptera eller låna ett barn) i en BOB Sport Utility. Redaktörerna ska sedan på ett så snabbt sätt som möjligt ta sig fram med sin stroller i julkaoset. I grenen mäts även stilpoäng för den som pimpad sin BOB Sport Utility bäst.

---

Nu är ju resultatet såklart hemligt för att skona vinnaren från paparazzi och galna groupies men här är en ledtråd: Vinnaren kan nås på chefred@d.kth.se

Ahhhh Oktober! Årets läskigaste månad (tänk: på något läskigt). Månaden gick väldigt långsamt och må vara över men fyy fan vad oktober suger. Det var månaden man fick uppleva läsårets första tentaperiod; den allt så konstiga transformationen från sommartid till vintertid och självklart så kan man inte glömma halloween(fakta: Visste ni att man fick namnet halloween från när man sa hallo till skotska barn). Nu när allt blir mörkare, kallare och läskigare är det viktigt att kämpa på, göra sitt bästa, tro på sig själv och ta det lugnt. När saker blir läskiga och jobbiga brukar jag personligen försöka tänka på annat, såsom alla kurser jag redan klarat av eller kanske följa en skön serie (inte: wahlgrens värld). Så kom ihåg att ta hand om er nu när vintern kommer (engelska/game of thrones: Winter is coming) och ta hand om varandra. Nedan, ser man åt vänster hur oktober vill se ut, men åt höger ser vi hur oktober verkligen ser ut…

(Expectations) (Reality)

Idag, den 30 oktober 2018, är en deppig dag. En sådan där dag när den annars så ljuvliga frukostgröten bara smakar klister och den omåttligt billiga apelsinjuicen inte alls smakar så likt riktiga apelsiner, som den brukar. Utsikten från köksfönstret över det ståtliga Kungshamra ger mig snarare en känsla av obehag än hoppfullhet och sprudlande glädje som den vanligtvis skänker mig varje morgon. Jag våndas för det jag strax måste göra. I veckor har jag skjutit upp denna ofrånkomliga skyldighet, som fått mig att ligga sömnlös om nätterna. Nu är dock tiden inne och det är dags att jag trotsar min byxångest och tar itu med det som måste göras.

Det är med tunga steg jag går ner för trapporna i mitt hisslösa hus. I famnen bär jag ett klädesplagg, som om det vore ett litet nyfött barn. Ett par hängselbyxor i den vackraste färgen av dem alla. Från det tjocka bomullstyget stiger en härlig doft av jord, svett, färg, sommar och kärlek. Jag kan inte slita blicken från en liten fläck av grön färg, som tar mig tillbaka till en dag med dans, glädje och en välsmakande buffé. När jag rundar hörnet på det gråa hus jag bor i är jag nära att krocka med en intet ont anande student, som är på väg hem efter nattens eskapader. Jag ursäktar mig och stegar sedan fram, den sista biten till den byggnad vari tvättstugan befinner sig. Motvilligt låser jag med min orange plastbricka upp dörren till tvättstugan.

Där är den; tvättmaskin nummer 2. Den maskin som ska stjäla alla vackra minnen som finns ingrodda i dessa byxor och spola ner dem i avloppet. Mitt huvud känns tungt när jag öppnar luckan och varsamt lägger in byxorna. Sorgset, men ändå bestämt fyller jag på med tvättmedel och väljer program. Jag är nästintill svimfärdig när jag trycker på startknappen. Långsamt börjar vatten rinna in i maskinen.

Länge står jag och stirrar på byxorna snurra runt, runt där inne. När jag tar ut dem igen kommer de vara aningen blekare, aningen renare och mycket, mycket dystrare. Sedan ska de stoppas ned i en plastlåda i väntan på ljusare tider. Nästa person som får ta hand om de kan skatta sig lycklig att få bära ett par hängselbyxor, som har levt. Även om smutsen inte finns kvar kanske något minne lyckas klamra sig fast i byxorna och överleva.

Nu är det inte långt kvar tills de tvättats klart och ska hängas upp på tork. Jag känner mig helt tom inombords. Idag är en sorgens dag. Farväl älskade daddebyxor.

Tentaperioden har precis tagit slut och känslorna på campus är en häxblandning av ångest, CSN-panik, lättnad och glädje. Tentaveckornas snackis var dock svår att missa. En hel tentamensal fick underkänt efter att en skrivande brutit mot samtliga snackregler.

”Oacceptabelt, sånt här borde fångas upp innan det når det här stadiet!” - Tentamenvakt

Beslutet togs av rektor Kigbritt Sarlsson och hennes kollegor på söndagen efter tentaveckorna. Hon beskriver med irritation i rösten hur hon är trött på studenternas lojja inställning till skrivningar. “Studenterna tror att det är en tebjudning, jag tyckte det var dags att sätta ner foten”.

Det var i samband med tentamen av kursen Integrerad samhällsanalys av microbelysning som incidenten ägde rum. Oftast brukar liknande incidenter bara resultera i avvisning från salen. Omständigheterna i detta fall var att tentavakten inte hade fått “viska” med sin tentavaktspartner på 25 minuter, vilket gav upphov till starka känslor redan från början och, som har kommit fram i efterhand, en viss överdrift vid beskrivning av händelsen.

Liknande incidenter och åtgärder har tagits tidigare, men aldrig i denna utsträckning. Se länk vid slutet av artikeln för KTHs rapport om en liknande händelse 2002. Vad som faktiskt hände under tentamen är i skrivande stund hemlighetsstämplat av KTHs säkerhetstjänst. När vi frågar om orsakerna får vi tydliga och avvisade nej som svar.

När vi kontaktar studenten(som ber om att vara anonym) berättar hen att situationen var en smutta överdriven men kan inte berätta detaljerna på direkta order från KTHs säkerhetstjänst. Studenten berättar dock att kursen inte har varit väldigt populär och att hen var den enda skrivande i salen vid tillfället.

Rektorn säger att hon står fast vid sitt beslut. “Regelbrott är regelbrott och incidenter måste mötas med rätt åtgärder” säger Kigbritt och fortsätter att hon litar blint på tentavakterna, “Jag har aldrig upplevt att tentavakterna är förvirrade eller orimliga.”

Beslutet står fortfarande men om de berörda studenterna vill överklaga finns möjligheten.

Länk till KTHs rapport: https://www.archive.kth.se/article/57625/d/12582?action=publishActive746528

Varje dag mailas det in flera tusentals frågor till chefred@d.kth.se. Frågorna handlar om allt mellan himmel och jord men det är en fråga som är utan tvekan totalt överrepresenterad. “Hur många följare har dbuggen på Instagram?”

I skrivande stund har dbuggen hela 176 st följare på instagram.

Det är alltså hela 12 fler personer än vad dbuggen själva följer.

Helt otroligt.