“Regler är till för att brytas”, säger Bert Larsson när jag möter upp honom på den nya träbron i Skara. En rörelse har bubblat upp bland Skaras rika arv på urban kultur. Ungdomar och vuxna går hand i hand för att trotsa det traditionsrika sättet att fira nyår när det faktiskt är nytt år. Bert och hans fru Crystal har slutat komma på ursäkter till varför man firar nyår redan den 30 december. De har redan anammat det som en ny tradition i staden.

Nyår som tradition kan sträcka sig långt tillbaka till vikingatiden, då man firade in det nya året i samband med midvinterblotet, en tradition som numera även kallas “firmafest”. Traditioner överlag har funnits sen den tidigaste formen av mänsklig civilisation. Att bryta upp traditioner är inte heller något nytt. När den gregorianska kalendern introducerade i mitten av det förra millenniet, så tog det drygt 300 år innan vissa europeiska länder också gick över till det nya räknesystemet.

Bert och Crystal är inte ensamma om det nya fenomenet. Jag får följa med till ett veckomöte med Anonyma Nyårstrotsare (AN), som hålls i utkanten av Skara. Väl inne skriver vi på en deltagarlista som sedan publiceras online på deras blogg. Ett 40-tal så kallade “nyårstrotsare” är samlade i en cirkel för att diskutera föreningens framfart. Vill man prata får man sätta sig i mitten av cirkeln. Mötet inleds av Mariann, som verkar vara sammankallande för AN.

“Vi vill vara med och påverka, skapa något nytt”, berättar Mariann när jag når henne på kaffe- och bulle-minglandet efter mötets avslut. “Mina föräldrar fick vara med och påverka i fredsrörelsen på 60- och 70-talet, och deras föräldrar i kvinnorättsrörelsen. Här försöker vi skapa något nytt, något fräsch och uppfriskande.”

Mariann tror inte att deras överilade fyrverkerifirande och festande påverkar staden negativt. Tvärtom menar AN, enligt en av deras stadgar, att det är genom sådant uppror som man skapar nya traditioner. När Mariann återberättar stadgarna på AN-mötet möts hon av rungande applåder och hejarop, något som får henne att brista ut i tårar. “Vi har jobbat så länge för det här, och nu är det möjligt. Nu har vi snart folket på vår sida.”

Bert Larsson är nöjd med att vara del av rörelsen. “Jag är bara orolig att det kommer finnas en majoritet som firar den 31 december istället. Jag hoppas inte att de smäller fyrverkerier när jag är som mest bakis.”