Nej, det handlar inte om den senaste fotbollsmatchen mellan Danmark och Sverige, och inte heller om migrationspolitik i de respektive länderna. Nej, detta är bra mycket viktigare, det kommer att handla om alkoholkulturen, och på vilka sätt den skiljer sig, men också på vilka sätt den är lik.

Det ska påpekas att jag inte är expert på utelivet i Danmark, men efter att ha spenderat ~500 sommarnätter i København och områden däromkring, (och kanske druckit ungefär lika många öl), har jag väl ändå någon slags rätt att komma med min åsikt.

Nåväl, vi börjar med lite basics. Om du i Sverige går fram till bardisken och ber om “En öl, tack”, kommer du antagligen få en Falcon, en Norrlands Guld eller en Pripps. Om du i Danmark går fram och säger “En øl, tak”, kommer du att bli erbjuden en Carlsberg Hof, en Tuborg Grøn eller en Royal Classic, samt en lite skev blick från Bartendern. Detta för att det i Danmark ses som lite ohyfsat (eller åtminstone lite turist-aktigt) att inte vet just vilken öl du vill ha.

Vidare till frågan som står oss studenter nära om hjärtat, priset. En fadøl på godtycklig bar i Köpenhamn går på ca 35 DKK (~ 45 SEK). Givetvis sjunker priset inne i matbutikerna*, (man får ett flak á 24 * 33cl för ca 100 DKK / 130 SEK) och som ni säkert vet så sjunker priset ytterligare på Bordershops vid gränsen till Tyskland.

Som kanske framgår så är ölkulturen i Danmark något annorlunda än Sveriges; bristen på Systembolag innebär att fler får tillgång till alkohol (ofta från en tidigare ålder, gränsen för att köpa alkohol under 15% är 16 år), men samtidigt så innebär det att befolkningen lär sig mer om öl och dess finesser.

När det kommer till Vin är länderna däremot väldigt lika, utbudet är stort i båda länderna, och oavsett om du är i butik eller på restaurant/bar kommer det nästan alltid att finnas kunnig personal som kan guida dig rätt i världen av vin. Likt ölen är priset dock en skillnad, en flaska/box vin kan ofta kosta det halva av vad det skulle kosta i Sverige.

Avslutningsvis tänkte jag komma med tre tips om Köpenhamns uteliv; för det första, om möjligt, ta en tur förbi “Halvfems’eren” (https://www.vinstue90.dk/), där du kan få en öl som tar 15 minuter att tappa upp, och de frågar om du “vill ha en öl medans du väntar på din öl?”; för det andra, har klockan krypit fram mot morgonkvisten, och du är hungrig? Glöm allt vad McDonalds och Burger King har att erbjuda, i Köpenhamn öppnar bagerierna tidigt, och det är där du hittar det bästa fylle-käket; och för det tredje, lyssna inte på mig, hitta din egen åsikt om vad som är bäst för just dig - skapa din egen lycka!

Held og lykke med din tur til København!

*Trivia: Det är billigare att åka ner till Danmark (inkl. bensin och färje-biljett), köpa tre flak Royal Classic, och åka hem igen; jämfört med att försöka importera tre flak till Sverige. Trust me, I’ve tried.

Se framför dig en tidig torsdagsmorgon i tunnlarna under Stockholm Centralstation, en upplevelse som den klaustrofobiske gör bäst i att undvika. Här kan en människa, om hen är ouppmärksam, tappa bort allt från sin farmor till sina skor. Att ta sig fram i denna till synes oändligt trånga folkmassa kan för någon som inte kommer ifrån Stockholm verka fullkomligt omöjligt.

Snabbspola 74 minuter och en återhämtande nap ombord SJ Intercity 42 mot Mora och du har tagit dig till min hemstad, Sala.

När tåget anländer är det tre personer som ska kliva av, ett par i 70-årsåldern och jag. Jag slutar aldrig att förvånas över de stora distinktioner som finns mellan de båda städerna. Här går tiden märkbart långsammare än vad den gjorde för 74 minuter sedan, temperaturen har sjunkit 3 grader och jag har helt plötsligt svängrum runt kroppen. Det här är en plats där var femte människa du stöter på är en gammal bekant av något slag, vilket ofta kändes väldigt mysigt men numera har en tendens att störa mig i min nyfunna Stockholmsrytm.

Under ett besök till den lokala ICA-butiken så stöter jag och min pappa på vår gamla granne från 17 år sedan. Liknande möten är som sagt inte alls ovanliga men fångar essensen av att bo i en mindre stad. Under de åtta minuter som pappa och grannen står och pratar så snappar jag upp några diskussionsämnen men det är ett som jag finner extra intressant. Grannens fru ska nämligen besöka Stockholm i jobbsyfte och destinationen är Stureplan. Frugan, som är van med Salas fridfulla gator, är mycket rädd för att åka dit och är helt säker på att hon ska tappa bort sig i Stockholmsvimlet. Hon skulle förmodligen kunna gå blundandes genom Sala men att lokalisera sig en kilometer i en främmande stad är inget att se fram emot. Därför har grannen elegant ritat upp en karta, för inte har väl hon behövt använda Google Maps förut, inte i lilla Sala.

Detta är ett exempel på någon som blivit låst i den lilla organism som kallas Sala, något som är väldigt lätt hänt i små städer. Det behöver inte nödvändigtvis vara negativt utan det har en viss romantik att bo på en sådan plats där du har en relation av varierande slag till en stor del av befolkningen. En plats där omvärlden inte är av lika stort intresse.

Oj oj oj, nu är det brådis 🎄! Julen står för dörren och -5e advent har sedan länge passerat. Dags att rota fram gran och pyssel ur förrådet och börja planera julklappar och leta upp morfars recept på knäck och boka tågbiljetter och…

Tat lugnt, ta en toy, dbuggen got your back! Här har du checklistan som gör dig redo för att njuta för fulla muggar av denna utomordentligt kramgoa högtid.

Jultröja + Julklappar + Tågbiljett. Detta är faktiskt dags, typ nu, särskilt om du vill beställa från nätet. För oss som åker hemhem över jul är det dessutom skönt att slippa SJs ökänd chockhöjning när man sista-minuten-bokar sin resa.

Pyssel + Gran + Julbelysning. För min del är detta redan spikat, då jag brukar släpa fram pyntet i samband med att julmust brukar dyka upp i butikerna (lite mer kött på benen vad gäller julmust kan fås i dbuggens uttömmande test). Stöp egna ljus, gör ett pepparkakshus (eller husvagn) eller fixa super special custom pynt till granis.

(Lill-jul + Secret Santa). Detta steg är ett valbart, men högst rekommenderat, tillägg för oss som pluggar på annan ort än där själva huvudfirandet inträffar. Det handlar om att få till en mindre variant med vänner innan man skiljs åt. Knytkalas, secret santa, julsånger, dans kring granen, enbart fantasin sätter gränser!

Bingolott + Julmat + Julgodis + Systembolaget. Det sista men ack så viktiga steget i julfirandet är att säkra mat och dryck samt underhållning till dagen J (och i Bingolottos fall, dagen J-1). Tänk på att kolla upp recept innan då öppettider kan variera när det börjar dra ihop sig.

Hur kommer det sig att så mycket öl får en att tänka på när man för första gången lagade mat? Ni vet, när man tog allt som var smarrigt i skafferiet och blandade med snabbnudlar. Det blev alltid en “mjöliga nudlar, soggiga burkräkor och 16 år gammal curry”-smakande besvikelse när man insåg att man är en kulinarisk blindtarm. Öl i största allmänhet är kul och så, men det känns som väldigt mycket öl är hopplöst medveten om sin egen originalitet och borde inte vara bland folk. Man tänker ofta att extremer borde ha tokigt nischade målgrupper. Problemet är bara att ölens extremer verkar flöda fritt utan hinder rakt ner i rådlösa människors stackars kroppar för att snabbt vända tillbaka ut i den stackars världen igen. Så hur kommer det sig att delar av ölkulturen är så bekymmerslöst frikopplade från utbud och efterfrågan? Varför brygger man efterbliven öl? Är jag öldrickandets blindtarm?

1. Jesus gick på varannan vatten

2. Bit inte den hand som du föder ut

3. ICA Nära skjuter ingen hare

4. Den som ger sig in i förhållandet får förhållandet tåla

5. Bajsnöden har ingen lag

6. Aron säljs långt från trädet

7. ven min stjärt har sina fläckar

8. Ju fler cocks, desto sämre soppa

9. Den som är satt i skuld får fett bra lön

10. Kasta inte pärlor åt svinen, ge dom till oss… snälla

Det finns en emoji som är bättre än alla andra. Oberoende av vilken emoji-uppsättning som används så lyckas den fylla användaren med både skräck och vällust.

En emoji vilken är det perfekta svaret på både “Vem är du?” och “Varför har du ätit upp min matlåda?”

En emoji som ser precis lika bekymmerslös och socialt anpassad som vem som helst någonsin kan önska sig.

Naturligtvis är denna emoji fullmåne med ansikte. Vilken annars?

“Regler är till för att brytas”, säger Bert Larsson när jag möter upp honom på den nya träbron i Skara. En rörelse har bubblat upp bland Skaras rika arv på urban kultur. Ungdomar och vuxna går hand i hand för att trotsa det traditionsrika sättet att fira nyår när det faktiskt är nytt år. Bert och hans fru Crystal har slutat komma på ursäkter till varför man firar nyår redan den 30 december. De har redan anammat det som en ny tradition i staden.

Nyår som tradition kan sträcka sig långt tillbaka till vikingatiden, då man firade in det nya året i samband med midvinterblotet, en tradition som numera även kallas “firmafest”. Traditioner överlag har funnits sen den tidigaste formen av mänsklig civilisation. Att bryta upp traditioner är inte heller något nytt. När den gregorianska kalendern introducerade i mitten av det förra millenniet, så tog det drygt 300 år innan vissa europeiska länder också gick över till det nya räknesystemet.

Bert och Crystal är inte ensamma om det nya fenomenet. Jag får följa med till ett veckomöte med Anonyma Nyårstrotsare (AN), som hålls i utkanten av Skara. Väl inne skriver vi på en deltagarlista som sedan publiceras online på deras blogg. Ett 40-tal så kallade “nyårstrotsare” är samlade i en cirkel för att diskutera föreningens framfart. Vill man prata får man sätta sig i mitten av cirkeln. Mötet inleds av Mariann, som verkar vara sammankallande för AN.

“Vi vill vara med och påverka, skapa något nytt”, berättar Mariann när jag når henne på kaffe- och bulle-minglandet efter mötets avslut. “Mina föräldrar fick vara med och påverka i fredsrörelsen på 60- och 70-talet, och deras föräldrar i kvinnorättsrörelsen. Här försöker vi skapa något nytt, något fräsch och uppfriskande.”

Mariann tror inte att deras överilade fyrverkerifirande och festande påverkar staden negativt. Tvärtom menar AN, enligt en av deras stadgar, att det är genom sådant uppror som man skapar nya traditioner. När Mariann återberättar stadgarna på AN-mötet möts hon av rungande applåder och hejarop, något som får henne att brista ut i tårar. “Vi har jobbat så länge för det här, och nu är det möjligt. Nu har vi snart folket på vår sida.”

Bert Larsson är nöjd med att vara del av rörelsen. “Jag är bara orolig att det kommer finnas en majoritet som firar den 31 december istället. Jag hoppas inte att de smäller fyrverkerier när jag är som mest bakis.”

Jag vet att du läser det här. Jag vet att du som läser har öppnat det här numret och tänkt börja läsa det här. Jag vet att du innan du läste det här numret kanske hade hört om dbuggen innan, eller kanske inte. Men innan det vet jag inte så mycket om dig, kära läsare. Ärligt talat så har dbuggen inga prenumeranter, inga betalande fans, inga målgrupper som vi fast kan definiera. Och det är lite det som är problemet när vi vill nå ut.

Vi som utgör Redaqtionen älskar såklart det vi gör. Det finns inget bättre än att producera kvalitativ djupgrävande journalistik, såklart. Jag själv började skriva för att det vore kul att få spridning på Datasektionens humorkällor, informationskällor, vattenkällor. Datasektionen som förening är dock en spridd källa för att ta in humor, information och vatten, speciellt när man är en “vanlig icke-aktiv student”. Mycket av aktiviteten på sektionen kan kännas intern, uteslutande och bara helt enkelt “inget för mig”. Det kan kännas som att det inte räcker att det bara arrangeras två gasquer om året, en näringslivsdag om året, och inga ledarskapskurser. Jag känner till känslan, men sitter nu på andra sidan av den barriären och undrar varför man ens ska göra allt det där om ingen går? Eller snarare, varför ska vi skriva fler artiklar om ingen läser?

Jag vet dock att du fortfarande läser det här. Kanske av anledningen att du älskar dbuggen och har följt oss sen två år tillbaka. Kanske av anledningen att du plockar upp dbuggen för att prokrastinera. Men mer än så är det omöjligt att veta. Därför kan man ställa sig frågan: hur länge ska dbuggen hålla på? DUN-DUN-DUUUUUUN. Skoja bara, det här började som en allvarlig ledare, men slutsatsen är snarare att vi finns här och producerar skit året runt. Har du hört vår podcast, dtugget, där vi producerar minst lika mycket skit, fast oftare? Varje onsdag!