Namnen i texten är utbytta, delvis för att det vore relativt osoft att sitta och skriva om någon utan att de vet om det men också för att jag har inte den blekaste aning om vilka dessa personer är. Det här är ett typexempel på hur fantastisk roligt det kan vara att bo i en liten stad i 40 år och veta allt om alla.

“Nu har Bjurström på andra sidan gatan lämnat altandörren på trekvart igen, det lyckas han ofta göra när han åker till jobbet.”

“Det är hans pappa som var den här skytten från Heby va?”

“Ja, det stämmer.”

“Men du, är han släkt med Bjurströms borta på Länsförsäkringar måtro?”

“Jaha du menar Kattis, Kurtis och Pluttis? Nej det tror jag inte att han är men visst är han väl släkt med Bjurströms som hade den gamla barnbutiken i stan?”

“Ja just det, Peter och Anja! Ja det tror jag att han är, kusiner kanske?”

“Så kan det vara! Men du han är väl kompis med Ahlgren borta på hörnet i Johanssons länga också?”

“Ja exakt, de är gamla lumparkompisar.”