För ungefär tre veckor sedan när omtentornas tunga skugga började lägga sig över campus och alla flitiga studenter började vässa sina pennor, bläddra i sina böcker och lära sig innantill; började redaqtionen prokrastinera på allvar. I denna kreativitetens och intellektets hotspot föddes en av de kanske viktigaste frågorna som denna tidskrift någonsin undersökt, i klass med livets fråga som svarades så sent som i höstas. Så vad är det för fråga?

Jo du kära läsare, det ska jag berätta.

Det började en solig eftermiddag i META. Chefredaqtör Patric Sjöstjärna skulle visa mig utskriften från ett program han körde på sin dator. Än så länge är var allting bra. Han bad mig läsa den blåa texten och jag började läsa. Jag läste och läste men till sist var jag besegrad; det fanns ju ingen blå text? Patric började tappa tålamodet och pekade argt på skärmen men texten han pekade på var ju lila!? Ursinnig slog jag näven i bordet och rättade honom, utan att ana vilken oerhörd konflikt som just höll på att utbryta.

Konflikten var total och orden flög som pilar över rummet. Banderiljärerna blev arga, pikadorerna blev ännu argare — men Patric blev argast av dem alla. Åsikterna var lika många som närvarande redaqtörer och alla fördömde alla. Denna vid första anblick oskyldiga färg hade vänt oss mot varandra och gjort oss till vilddjur.

Efter ett tag hade vi glömt vad vi bråkade om och kastade våra vapen till marken. Hur kunde det blivit så här? META var förstört. Alla hade vi sagt oförlåtliga saker om varandra och ingen var längre säker på vilken färg de tyckte att det var. Åren gick och lugnet infann sig återigen i lokalen och redaqtionen fick tillbaka sitt karaktärstypiska förnuft och besinning. Men färgen blev aldrig bortglömd.

All denna tumult var dock inte helt förgäves för redaqtionen hade nu nått en avgörande insikt. Precis som en klok läsare senare skulle belysa i en kommentar på Facebook var detta alltså en definitionsfråga! Alltså inte en… redan-ett-faktumfråga? Vaghetsfråga? Aja skitsamma, för att svara på denna fråga räckte inte 4 tvivelaktiva redaqtörers kombinerade deduktionsförmåga (försök säga det snabbt 10 gånger) utan vi var ju såklart tvungna att vända oss till vår kära läsarbas som är, om än mycket, mycket liten, sprängfylld med starka åsikter. Enda sättet att få svar på denna fråga är om dbuggens läsare når konsensus.

När vi skapade formuläret för studien mötte vi ett till problem. Under vårt långa bråk insåg vi att de omgivande färgerna påverkade våra uppfattningar väldigt mycket, så vilken färg skulle vi omringa färgen med i frågeformuläret? Eftersom olika färgkombinationer skapar olika starka kontraster som i sin tur påverkar vad ögat registrerar [disclaimer: jag är inte ögonforskare] så resonerade vi att 100% kontrast skulle påverka uppfattningen minst [disclaimer: jag är inte kontrastforskare.]

Denna kontrast uppnåddes genom att invertera färgen, men du kan inte tro vad som hände sen. Det visade sig att färgens invers var minst lika svår för oss att avgöra. Denna gång blev det inga bråk, men ingen kunde bestämma sig för vad de tyckte heller. Legenden säger att Pontus fortfarande funderar. Den blålila färgen från innan var Yin och denna nya gulgröna färg var Yang. Därför passade vi på att fråga våra läsare om båda och slå två flugor i en sten.

Resultatet

Studien pågick i 4 dagar och 4 nätter och fick sammanlagt 326 svar utslaget över frågeformulären. An någon anledning var det dock inte lika många som svarade på formuläret “blå-eller-lila” (160 st) utan frågan om färgen var gul eller grön (166 st) tycks ha engagerat fler.

För alla viktigpettrar

För att undvika snedställning av resultaten till följd av att samma person svarar på formuläret flera gånger var de svarande tvungna att autentisera sig mot Google, varpå de blev nekade ifall de redan svarat en gång. Denna metod är inte helt säker i och med att riktigt fanatiska färgtyckare skulle kunnat skapa extra Google-konton men förhoppningsvis har inte dåliga förlorare påverkat resultatet märkbart. Jag tänker dock ändå ta chansen att anklaga Ryssland för att ha påverkat valet.

Dessutom, som en annan mycket uppmärksam läsare poängterade, kan färginställningarna se lite annorlunda ut mellan olika dator och mobilskärmar. Detta problem är ganska svårt att bekämpa, men ett försök till detta var instruera de svaranden att stänga av flux och liknande program som påverkar färg och ljusstyrka på skärmen.

“OK, håll tyst nu Albin, jag vill bara veta svaret”

Eftersom alla älskar diagram har jag med mina stora starka händer copypastat in två här nedan. Om du inte kan tro dina ögon [igen, jag är inte ögonforskare] så finns även svarsarken med all data här: blå/lila och gul/grön

Sammantaget tyckte alltså en knapp majoritet att färgen var mer lila än blå, medan de rödgröna vann en jordskredsseger med hela 97% av rösterna. För den sistnämnda studien verkar det alltså som att det finns en ganska tydlig konsensus, men för den förstnämnda verkar de svarande bråkat lika mycket dom redaqtionen. Det är förvisso fler som har röstat lila, men skillnaden på 2% är kanske inte tillräckligt stor för att hävda ett övertygande konsensus. Eller? Det här kanske är en definitionsfråga i definitionsfrågan!? Svara vad du tycker i detta formulär så att vi kan veta en gång för alla!

Färganalys

Ett standardiserat sätt att avgöra vilka färger som är närmast de båda färgerna i fråga är att mäta hur mycket av s.k. “basfärgerna” som ingår i bilden. För detta har vi valt att utgå ifrån färgerna röd, grön och blå (RGB) eftersom dessa tre är de vanligaste baserna för additiv färgblandning.

Med detta system kan vi konstatera att de två färgerna har följande färgkoder givna som (röd, grön, blå):

• blålila: (83, 48, 225) vilket motsvarar ca 33% röd och 88% blå
• gulgrön: (172, 207, 30) vilket motsvarar ca 67% röd och 81% grön

I detta färgsystem är alltså äkta lila (255, 0, 255) en blandning av äkta röd och äkta blå medan äkta gul (255, 255 ,0) är en blandning av äkta grön och äkta röd.

Det kan vara frestande att helt enkelt behandla dessa färgkoder som vektorer och beräkna någon typ av euklidiskt avstånd mellan dem för att på så sätt se vilken färg som är närmast; men det finns tydligen bättre sätt att göra det har smarta personer skrivit på internet. Illuminati har bland annat utvecklat metoder för att mäta avståndet mellan färger. Det finns flera s.k. Delta-E algoritmer: CIE 1976, CIE 1994 och CIE 2000, men jag har valt den sistnämnda eftersom den är nyast och bygger på förbättringar av de äldre algoritmerna (Wow vad jag har läst på!)

Med denna algoritm beräknades Delta-E värdena (avstånden) till:

blålila

• Avståndet till äkta lila uppmättes till: 32.0, medan
• Avståndet till äkta blå uppmättes till: 6.9

Således är färgen närmast äkta blå.

gulgrön

• Avståndet till äkta grön uppmättes till: 17.6, medan
• Avståndet till äkta gul uppmättes till: 6.1

Således är färgen närmast äkta gul.

Slutsats

Om man ska gå helt och hållet på procentsatserna för varje svarsalternativ i studien uppfattas färgerna de två färgerna som lila och grön (av majoriteten av de svarande). Om man däremot enbart går efter färganalysen så fås istället färgerna blå och gul med övertygande marginaler. Kort sagt går alltså studiens resultat rakt emot denna färganalys 🐴

Frågan är nu istället vad man tycker är viktigast; standardiserade färgvärden eller ett mått på hur färgerna uppfattas och definieras av vanliga människor. Den första metoden är antagligen mer i linje med vetenskaplig filosofi, men den andra kanske är viktigare för oss i praktiken då den förmodligen speglar kulturella skillnader och likheter bättre.

Jag vet inte svaret på denna fråga; det svaret får du söka inom dig själv. Men den där texten är fortfarande fan inte blå.