För ungefär tre veckor sedan när omtentornas tunga skugga började lägga sig över campus och alla flitiga studenter började vässa sina pennor, bläddra i sina böcker och lära sig innantill; började redaqtionen prokrastinera på allvar. I denna kreativitetens och intellektets hotspot föddes en av de kanske viktigaste frågorna som denna tidskrift någonsin undersökt, i klass med livets fråga som svarades så sent som i höstas. Så vad är det för fråga?

Jo du kära läsare, det ska jag berätta.

Det började en solig eftermiddag i META. Chefredaqtör Patric Sjöstjärna skulle visa mig utskriften från ett program han körde på sin dator. Än så länge är var allting bra. Han bad mig läsa den blåa texten och jag började läsa. Jag läste och läste men till sist var jag besegrad; det fanns ju ingen blå text? Patric började tappa tålamodet och pekade argt på skärmen men texten han pekade på var ju lila!? Ursinnig slog jag näven i bordet och rättade honom, utan att ana vilken oerhörd konflikt som just höll på att utbryta.

Konflikten var total och orden flög som pilar över rummet. Banderiljärerna blev arga, pikadorerna blev ännu argare — men Patric blev argast av dem alla. Åsikterna var lika många som närvarande redaqtörer och alla fördömde alla. Denna vid första anblick oskyldiga färg hade vänt oss mot varandra och gjort oss till vilddjur.

Efter ett tag hade vi glömt vad vi bråkade om och kastade våra vapen till marken. Hur kunde det blivit så här? META var förstört. Alla hade vi sagt oförlåtliga saker om varandra och ingen var längre säker på vilken färg de tyckte att det var. Åren gick och lugnet infann sig återigen i lokalen och redaqtionen fick tillbaka sitt karaktärstypiska förnuft och besinning. Men färgen blev aldrig bortglömd.

All denna tumult var dock inte helt förgäves för redaqtionen hade nu nått en avgörande insikt. Precis som en klok läsare senare skulle belysa i en kommentar på Facebook var detta alltså en definitionsfråga! Alltså inte en… redan-ett-faktumfråga? Vaghetsfråga? Aja skitsamma, för att svara på denna fråga räckte inte 4 tvivelaktiva redaqtörers kombinerade deduktionsförmåga (försök säga det snabbt 10 gånger) utan vi var ju såklart tvungna att vända oss till vår kära läsarbas som är, om än mycket, mycket liten, sprängfylld med starka åsikter. Enda sättet att få svar på denna fråga är om dbuggens läsare når konsensus.

När vi skapade formuläret för studien mötte vi ett till problem. Under vårt långa bråk insåg vi att de omgivande färgerna påverkade våra uppfattningar väldigt mycket, så vilken färg skulle vi omringa färgen med i frågeformuläret? Eftersom olika färgkombinationer skapar olika starka kontraster som i sin tur påverkar vad ögat registrerar [disclaimer: jag är inte ögonforskare] så resonerade vi att 100% kontrast skulle påverka uppfattningen minst [disclaimer: jag är inte kontrastforskare.]

Denna kontrast uppnåddes genom att invertera färgen, men du kan inte tro vad som hände sen. Det visade sig att färgens invers var minst lika svår för oss att avgöra. Denna gång blev det inga bråk, men ingen kunde bestämma sig för vad de tyckte heller. Legenden säger att Pontus fortfarande funderar. Den blålila färgen från innan var Yin och denna nya gulgröna färg var Yang. Därför passade vi på att fråga våra läsare om båda och slå två flugor i en sten.

Resultatet

Studien pågick i 4 dagar och 4 nätter och fick sammanlagt 326 svar utslaget över frågeformulären. An någon anledning var det dock inte lika många som svarade på formuläret “blå-eller-lila” (160 st) utan frågan om färgen var gul eller grön (166 st) tycks ha engagerat fler.

För alla viktigpettrar

För att undvika snedställning av resultaten till följd av att samma person svarar på formuläret flera gånger var de svarande tvungna att autentisera sig mot Google, varpå de blev nekade ifall de redan svarat en gång. Denna metod är inte helt säker i och med att riktigt fanatiska färgtyckare skulle kunnat skapa extra Google-konton men förhoppningsvis har inte dåliga förlorare påverkat resultatet märkbart. Jag tänker dock ändå ta chansen att anklaga Ryssland för att ha påverkat valet.

Dessutom, som en annan mycket uppmärksam läsare poängterade, kan färginställningarna se lite annorlunda ut mellan olika dator och mobilskärmar. Detta problem är ganska svårt att bekämpa, men ett försök till detta var instruera de svaranden att stänga av flux och liknande program som påverkar färg och ljusstyrka på skärmen.

“OK, håll tyst nu Albin, jag vill bara veta svaret”

Eftersom alla älskar diagram har jag med mina stora starka händer copypastat in två här nedan. Om du inte kan tro dina ögon [igen, jag är inte ögonforskare] så finns även svarsarken med all data här: blå/lila och gul/grön

Sammantaget tyckte alltså en knapp majoritet att färgen var mer lila än blå, medan de rödgröna vann en jordskredsseger med hela 97% av rösterna. För den sistnämnda studien verkar det alltså som att det finns en ganska tydlig konsensus, men för den förstnämnda verkar de svarande bråkat lika mycket dom redaqtionen. Det är förvisso fler som har röstat lila, men skillnaden på 2% är kanske inte tillräckligt stor för att hävda ett övertygande konsensus. Eller? Det här kanske är en definitionsfråga i definitionsfrågan!? Svara vad du tycker i detta formulär så att vi kan veta en gång för alla!

Färganalys

Ett standardiserat sätt att avgöra vilka färger som är närmast de båda färgerna i fråga är att mäta hur mycket av s.k. “basfärgerna” som ingår i bilden. För detta har vi valt att utgå ifrån färgerna röd, grön och blå (RGB) eftersom dessa tre är de vanligaste baserna för additiv färgblandning.

Med detta system kan vi konstatera att de två färgerna har följande färgkoder givna som (röd, grön, blå):

• blålila: (83, 48, 225) vilket motsvarar ca 33% röd och 88% blå
• gulgrön: (172, 207, 30) vilket motsvarar ca 67% röd och 81% grön

I detta färgsystem är alltså äkta lila (255, 0, 255) en blandning av äkta röd och äkta blå medan äkta gul (255, 255 ,0) är en blandning av äkta grön och äkta röd.

Det kan vara frestande att helt enkelt behandla dessa färgkoder som vektorer och beräkna någon typ av euklidiskt avstånd mellan dem för att på så sätt se vilken färg som är närmast; men det finns tydligen bättre sätt att göra det har smarta personer skrivit på internet. Illuminati har bland annat utvecklat metoder för att mäta avståndet mellan färger. Det finns flera s.k. Delta-E algoritmer: CIE 1976, CIE 1994 och CIE 2000, men jag har valt den sistnämnda eftersom den är nyast och bygger på förbättringar av de äldre algoritmerna (Wow vad jag har läst på!)

Med denna algoritm beräknades Delta-E värdena (avstånden) till:

blålila

• Avståndet till äkta lila uppmättes till: 32.0, medan
• Avståndet till äkta blå uppmättes till: 6.9

Således är färgen närmast äkta blå.

gulgrön

• Avståndet till äkta grön uppmättes till: 17.6, medan
• Avståndet till äkta gul uppmättes till: 6.1

Således är färgen närmast äkta gul.

Slutsats

Om man ska gå helt och hållet på procentsatserna för varje svarsalternativ i studien uppfattas färgerna de två färgerna som lila och grön (av majoriteten av de svarande). Om man däremot enbart går efter färganalysen så fås istället färgerna blå och gul med övertygande marginaler. Kort sagt går alltså studiens resultat rakt emot denna färganalys 🐴

Frågan är nu istället vad man tycker är viktigast; standardiserade färgvärden eller ett mått på hur färgerna uppfattas och definieras av vanliga människor. Den första metoden är antagligen mer i linje med vetenskaplig filosofi, men den andra kanske är viktigare för oss i praktiken då den förmodligen speglar kulturella skillnader och likheter bättre.

Jag vet inte svaret på denna fråga; det svaret får du söka inom dig själv. Men den där texten är fortfarande fan inte blå.

Om du någonsin satt din fot på röda mot eller från Mörby så vet du vad jag talar om. Denna hemska upplevelse som till synes aldrig tar slut. Denna förfärliga stund som känns som en evighet. Jag talar såklart om resan mellan Tekniska Högskolan och Universitetet. Enligt SL tar resan approximativt 2 minuter men den som upplevt resan vet att det är total bullcrap. Jag menar inte lite soft dbuggen-bullcrap utan jag menar det som kommer ur från baksidan av en tjur. Efter att ha rest denna sträcka till och från skolan i drygt två år samt att idag den 18 april 2018 gjort ett fälttest så har jag approximerat tiden det tar till knappt en evighet*.

Eftersom resan tar oändligt lång tid så tänkte jag ge några exempel på vad du hinner med att göra på den tiden:

• Lyssna på knappt 68% av Råttpack (Luzifer Remix)

• Skriva introt till denna artikel

• Springa ände till ände knappt 25 gånger i en enhet i dem nya tågen (C20)**

• Springa ände till ände drygt 93 gånger i en enhet i dem gamla tågen (C13)**

• Springa knappt 58% av kortaste gångvägen mellan universitet och tekniska högskolan**

• Se på introt till Game of Thrones drygt 1,68 gånger.

• Nästan äta en pizza***

---

*2 minuter, 35 sekunder och 13 millisekunder

**Med en snitthastighet på 10,438413361 (Usain Bolts snitthastighet när han slog världsrekord på 100m)

***Om du är Chefredaqtör för dbuggen

Det har nog inte undgått någon att artikeln som satte ord på en hel generations känslor och gjorde ett starkt avtryck på dbuggens och Osqledarens journalism, kaffedbuggen, publicerades för ungefär 394 dagar sedan. Betydelsen av dess innehåll går inte att överdriva: Facebookinlägg lajkades, den svarta brygden flödade och Pressbyrån genomförde en omfattande renovering efter Koffeinpanelens jämförelse mellan dess kaffemaskin och en båtmotor. Jag talar nog för oss alla när jag säger att kaffedbuggen förde oss en och annan kaffekopp närmare meningen med livet.

Men hur föddes drivkraften och passionen hos Koffeinpanelen att genomföra denna omfattande kartläggning? Jag tänker inte spekulera här i hur mina partners in crime hamnade i sitt koffeinberoende, det krävs förmodligen en hel specialutgåva av dbuggen för det, men jag har rätt länge reflekterat över min egen konsumtion. I korta drag så rivstartade jag uppfyllandet av mina kaffereservoarer vid den ringa åldern på 8 år, då jag brukade tvinga i mig en kopp kaffe med 7 sockerbitar när jag övernattade hos mina morföräldrar för att plocka pensionärspoäng. Denna vana, som brukade resultera i en 100% sömnlös natt, höll på i några år tills dess att min farsa cementerade fast min kafferelation genom att skicka med en termos kaffe i min ryggsäck när det var dags för nationella proven i åttan. Resten är som bekant i historia och efterskalven resulterade slutligen i att jag bara kunde tänka på en sak när det var dags att bestämma ämne för mitt gymnasiearbete - Kaffe.

Så dagen till ära, att det är ungefär 394 dagar sedan kaffedbuggen släpptes och förändrade en stor mängd människors liv, publicerar jag här förordet till mitt gymnasiearbete En studie i Mörkrostat som jag författade tillsammans med mina kaffeknarkarpolare från världens bästa ö, Erik och Hugo. Notera poetiken, Spartaanalogin och nerven i raderna. Utan denna magnum opus i Koffeinpanelens portfolio hade kaffedbuggen förmodligen inte blivit densamma, och vem vet var Osqledarens journalistiska kompass skulle ha pekat då.

Gymnasiearbete: En studie i Mörkrostat, Juni 2013

---

FÖRORD

To me, the smell of fresh-made coffee is one of the greatest inventions. - Hugh Jackman

Det den ovanstående talaren hävdar, att kaffe är en av mänsklighetens största upptäckter, är ett anförande vi inte bestrider. Tvärtom så sluter vi gärna upp bakom denna idé, och vi är beredda att spilla vårat kaffeutspädda blod för drycken som de sanna javalojalister vi är.

Liksom männen i det antika Sparta föddes in i våldet, uppfostrades i våldet och levde i våldet, påbörjades en liknande process när tre pojkar föddes in i den extrema svenska kaffekulturen år 1994. Dessa gossar föddes in i ett samhälle hårt präglat av det svarta guldet, ett samhälle som ligger i toppen bland världens kaffekonsumenter. Men någonstans i bakhuvudet på pojkarna så gnagde misstankarna om kaffets roll i den aktuella miljödiskussionen då det är en av de mest skeppade globala produkterna. Därför när nu tillfället har skänkts av ödets nyck i samarbete med Hersby Gymnasium, så valde gossarna, nu nyblivna män att skrapa på ytan av kaffesumpen. Med hjälp av sin trogne handledare och eviga ledstjärna Dan Warghagen har nu en övergripande rapport över kaffets effekter på miljön sammanställts, En studie i Mörkrostat.

---

Så ta en kopp kaffe, läs kaffedbuggen en gång till och bejaka livet. Uppenbarligen kan ens största beroenden vara ens största framgångsfaktorer livet igenom.

Och ja, vi fick ett högt betyg. #goodTimes

Tåget från Ulriksdals Station mot Upplands-Väsby Station rullade in två minuter tidigt till perrongen. Jag blev så orolig att jag skulle missa tåget att jag var tvungen att springa de sista 3-5 stegen (tappade räkningen mitt i stressen), men som tur var väntade föraren tills klockan slog 11:35 innan dörrarna stängdes med ett behagligt litet klick.

Tåget, som är ett av de lite äldre modellerna (femtifyranollnoll nioförti tvåtjugi för alla tågnördar där ute), hade säten klädda i blått tyg med små bilder av diverse kända byggnader i Stockholm så som stadshuset, Globen och DN-skrapan. “Stilrent” tänker jag och sätter mig ner i en stol som tillhör en sätesgrupp om fyra. Tyvärr är sätet inte alls lika skönt som snyggt.

Bortsett från en oskön sittplats var resan ändå ganska behaglig trots att det är en resa som inte innehåller någon sorts spårvagn överhuvudtaget. Jag skulle jämföra känslan med den man får när man nyss blåst ut ljusen på sin födelsedagstårta men ganska snabbt inser att det inte var din tårta utan det var Lisas (8) tårta som du beställde förra veckan som aldrig blev uppäten för att ingen ville fira hennes födelsedag med dig.

När man väl kommer fram till Upplands Väsby förstörs tyvärr hela känslan av en otroligt ful bild som ska föreställa någon sorts vikingabåt som drunknar eller något.

Betyg: 2/5 buggar

Jag har sett att dbuggen saknar den internationella vinklingen som krävs för en stor läsarbas. Allting är ju på svenska. Men jag tror jag har lösningen. Chefredaqtören sa att en artikel inte behövde vara längre än 200 ord. Här är 200 ord på ett mer internationellt språk! Problem solved! Eller?

---

Je vais vous raconter une histoire qu’aucun d’entre vous comprendras, simplement puisque vous n’avez jamais eu l’occasion d’apprendre comme il le faux la langue des grands artistes, la langue que l’on parle à Paris, la langue maternelle de Lafayette, amis proche de Hamilton du musical Hamilton. Le niveau journalistique seras bien plus haut ici, en ces 200 mots, que dans n’importe quel article que vous pourriez trouver dans Osqledaren. Par contre, j’aurais du mal à me comparer au niveau exemplaire des journalistes - non artistes - de dbuggen. Eux font parti d’une classe bien séparée de nous autres. Ils sont irréprochables. Où étais-je ? Ah oui l’histoire! C’est une histoire que vous n’allez jamais pouvoir oublier, après l’avoir lu. C’est une histoire qui seras gravée à l’encre noire sous vous paupières. D’ailleurs est-ce que vous avez entendue cette discussion, franchement revolutoinnaire, pertinent à la definition d’une certaine couleur. Est-ce bleu ou violet? Ou mauve ? Différentes cultures, différents noms pour la même couleur non? Franchement fascinant, et j’espère que cette question sera découverte par d’autres, pour être discutée par d’autre savants et scientifiques. J’espère que plus de personnes verront l’importance de ce type de recherche, verront combien la réponse pourrais – Ah merde. C’était mon deux-centième mot ça. J’vais devoir vous raconter l’histoire une autre fois ! Joyeux Pâques d’ailleurs !

Nu har våra kollegor på mitt i, Östermalm gjort detta supersatsiga korsförhör av Östermalms invånare. Vi är så glada att åtminstone en tidning vågade ta tempen på den politiska pulsen. Svaren är täckande och mångsidiga, Skola & vård, vård & skola, demokrati samt bostäder. Men den kanske mest brännande frågan var det bara en medborgare som vågade ta upp.

Vi måste prata om parkering! Åt helvete med skolan, pensionärerna och bostadsbristen. … det är rätt dyrt att stå med tanke på att man betalar så mycket i skatt. - Martin Tallroth, parkerande östermalmsbors främsta företrädare.