Du vaknar upp och känner dig hoppfull. Du tror att denna vecka ändå kan bli ganska nice. Du unnar dig en lång varm dusch samtidigt som du står och nynnar på den där låten från Life of Brian, “always look on the bright side of life”. Resten av morgonen går som en dans på rosor. Du behöver knappt fixa frillan för att du har tappat så mycket hår under natten, du skiter i att borsta tänderna för din andedräkt luktar redan gudomligt även fast du käkade två kilo ostbågar igår och du behöver inte sätta på dig nya kläder men det intalar du dig bara för att du är så jävla lat.

Det är inte förrän du klivit ut genom dörren som du faktiskt tar en ordentlig titt på din klocka och inser att du har ställt fram den en vecka för tidigt. “Äsch” tänker du. “Borde inte spela någon roll” och så rycker du på axlarna så hårt att din högra axel hoppar ur led. Jävlar vad ont det gör! Du vrider dig i smärta medan du försöker plocka upp mobilen i din högra ficka med din vänsterhand. Tyvärr är du så högerhänt att när du väl når mobilen så vet du inte riktigt hur du ska göra för att faktiskt plocka upp den.

När du står där och fibblar stannar det en tant med barnvagn och frågar om du vill ha hjälp. Du hinner knappt öppna munnen innan hon känner lukten av din andedräkt och börjar spy rakt ner i barnvagnen. Du provar då att skrika till någon på andra sidan gatan och ber dom ringa en ambulans. Tyvärr är alla människor på andra sidan gatan upptagna med att försöka få ut Z och X över tripple letter och tripple word på Wordfeud. Du står kvar utanför din dörr och fäller en tår. Där står du kvar och väntar på bättre tider. Självklart vet du att dessa bättre tider aldrig kommer att komma. Buhu.

Ni vet när man vaknar upp på en dag som man längtat efter? Typ julafton, en resedag, eller ba en riktigt skön tenta. Så va det i alla fall när jag vaknade för någon vecka sen och skulle söderut från Bergshamra. Vaknade som vanligt i min svettiga men nystädade lägenhet. Jag skulle åka och bada vid lianen, som iof är ganska cool den också, men det var inte det som var så spännande. Jag käkade lite rester från gårdagens storkok och packade väskan med de nödvändiga B:na, bärs och braxor. Cyklar till tåget som att jag var rädd att komma sent till dbuggens dagsmöte. Upp på Ulriksdal mysiga perrong och möts av inget annat än en hjälte. Han sitter nämligen och pillar, trixar och skrapar bort kartorna på de gamla stationerna för att sätta dit nya uppdaterade vackra skimrande kartor. Kan det bli bättre? Jo fan, tåget kommer ju om 4 min! Det är ju i klass med det andra tåget aka sunk-tuben. Hoppar på med cykeln och börjar åka linje 36 mot Södertälje. Ställer cykeln och slappnar av. Att få ta med cykeln på tåget (kan man göra det på tuben? Ne juste) är ju bara det en anledning att kliva ur sängen. Sätter mig ner och stoppar mobilladdaren i ett av uttagen (kan man göra det på tuben? Ne juste) och surfar igenom apparna som styr mitt liv. Men inget av det här handlar just om varför jag skriver detta. Det är handlar nämligen om att idag, just denna dag när jag ska söderut och ta pendeln hela vägen till Huddinge har de öppnat de nya pendeltågstationerna, Stockholm City och Odenplan. Pendeltågsföraren berättar med spänning i rösten om de nya stationerna och vad som gäller. Jag sitter i extas och resten av tåget applåderar stående. Folk har med konfetti som skjuts. Gamlingar som man tror ska bli griniga skjuter istället salut på gammelfarfars kanon, inne i tåget(!). Vi glider långsamt genom tunnlarna för att föraren vill kolla på de nya tunnlarna, alla på tåget är förstående. Vissa gråter och folk som kommer komma sent till avgörande chefsmöten kunde inte brytt sig mindre. Jag ska som sagt tyvärr inte av på varken Odenplan eller Stockholm City, men det kanske är bäst så, hade jag ens kunnat gå av där utan att falla ihop? Frågan är ju också, får man hoppa av med cykeln på Odenplan? Man fick ju det på stationen som Odenplan ersatte, Karlberg(RIP), men den låg ovanför marken, vilket Odenplan inte gör. Vid Stockholm central har man aldrig fått hoppa av med cykel, men pendelbossarna kanske är lite sköna och ba ändrat på det? Frågorna är oändliga men kommer troligen besvaras inom snar framtid. Men nu ligger svaren bakom en vacker dimma av förundran. Dörrarna på de nya stationerna är dubblade. Det är alltså dörrar på perrongen också, inte bara på tåget! Hats off till alla pendeltågsförare som ba matchar stoppen varje gång. Hur svårt lär inte det vara liksom? De förklarar att dubbeldörrarna är till för passagerarens säkerhet och för att behålla en behaglig temperatur på perrongen.Jag tror att dubbeldörrarna är till för att SL vill flexxa, vilket jag (och alla andra) står helt bakom. Jag vet nämligen att O’Hare, största flygplatsen i Chicago, har mycket liknande dubbeldörrar på sina shuttletåg. Och varför skulle inte vi vilja vara som de?

Jag åker förbi de nya stationerna och snabbt går det. Det känns som jag svävar. Så snabbt att jag är framme i Huddinge på nolltid. Jag badar och har det gött hela dan, surfar på euforin från morgonens tågresa. Jag åker hem på kvällen med samma tåg fast i andra riktningen och nästan samma glada spektakel utspelar sig igen. Cyklar hem från Ulriksdal och lägger mig i min säng. Today was a good day tänker jag medan jag faller in i en djupdykning in i mina välmående sinnen och sover gott hela natten.

Denna artikel om KF har bordlagts och kommer tas upp i en senare dbuggen.

PS. Game of Thrones säsong 7 kommer 17 juli (source: IMDB)

Redaqtionen befann sig i förra veckan på Öland för att rapportera om ett högst ovanligt brottmål. Ola-Karin Svensson står nämligen åtalad för grov stöld av inget mindre än en 1984 Breeze, en av Skandinaviens mest dyrbara luftgitarrer som försvann från sin ägare, Kaj Kanyl, den 29 april när Kaj tog en körvpaus från sitt dagliga jammande utanför Terazzen i Byxelkrok. Kaj, som är en av något av en lokalkändis i Byxelkrok, är förkrossad över händelsen och vägrar därför att kommentera.

För Ola-Karin väntar iallafall rättegång i Kalmar tingsrätt och vi har intervjuat advokat Manling Swartheimer om hans syn på rättegången.

“Vad tror du om Ola-Karins chanser?”

“Jo alltså det ser mycket bra ut skulle jag påstå, det finns ungefär fyra vittnen men ärligt vem bryr sig om vad dem säger?”

“Du menar alltså att vittnena är opålitliga?”

“Opålitliga vet jag inget om, jag menar bara att ingen bryr sig. Jag tycker helt enkelt att folk ska sluta lägga sig i”

“Du tycker inte att det är viktigt att man kliver fram när man ser ett brott alltså?”

“Äh, fjanterier. Låt folk stå upp för sig själva, stick iväg nu.”

Det ska bli oerhört spännande att fortsätta följa rättsprocessen och vi återkommer i samband med rättegången.

Fördelarna med det nuvarande politiska läget i det stora vita huset på 1600 Pennsylvania Avenue är både små och sällsynta, men en av dem är att det bäddar för utmärkt politisk satir. Precis som med poesi, har det till min förvåning visat sig att Instagram är ett utmärkt forum för satir i tecknat format. Här kommer ett axplock!

A post shared by The Nib (@the_nib) on May 18, 2017 at 7:50am PDT

---

A post shared by The Nib (@the_nib) on Apr 17, 2017 at 9:56am PDT

---

A post shared by The Nib (@the_nib) on May 18, 2017 at 9:04am PDT

---

Marveling at how well preserved the archaic opinions were, a team of archaeologists from the Smithsonian Institution announced Thursday the discovery of a fully intact 17th-century belief system in Ohio congressman Jim Jordan (R-OH). “It’s just extraordinary to come across a perspective that dates back to the the mid-1600s and shows absolutely no signs of decay,” said Dr. Claire Goedde, explaining that while it’s not uncommon to encounter partial remains of convictions from that era, it’s exceedingly rare to recover a specimen this pristine. “All the 400-year-old viewpoints remain almost completely untouched, from religion’s place in society to the rights of women to the attitude toward science. I can only imagine the insights this single sample will provide as to how people who lived centuries ago saw the world around them.” #TheOnion

A post shared by The Onion (@theonion) on Jun 15, 2017 at 12:13pm PDT

---

A cartoon by Jeremy Nguyen. #TNYcartoons

A post shared by The New Yorker Cartoons (@newyorkercartoons) on Jun 27, 2017 at 10:02am PDT

---

From Matt Bors.

A post shared by The Nib (@the_nib) on May 9, 2017 at 9:11am PDT

---

Sending a pair of guards scrambling for safety as he gunned his black SUV through a chain-link gate and onto the tarmac, Robert Mueller, the former FBI director who was recently tapped to lead the ongoing investigation into the Trump campaign’s ties to Russia, chased Air Force One down the runway at Joint Base Andrews moments before takeoff, sources reported Tuesday. “Special Counsel—outta my way!” shouted Mueller, swerving around fuel trucks and screeching onto an active taxiway as the Boeing 747 revved its engines to full power and began accelerating for liftoff. “Stop! Stop the goddamn plane! I need to speak with the president!” #TheOnion

A post shared by The Onion (@theonion) on Jun 13, 2017 at 11:51am PDT

---

A post shared by Dirty South Joe (@dsjoedeux) on Nov 23, 2016 at 4:23pm PST

---

A cartoon by @tbtoro, from 2012. #TNYcartoons

A post shared by The New Yorker Cartoons (@newyorkercartoons) on Jun 1, 2017 at 1:45pm PDT

---

From Matt Bors: Trump cucked by the House of Saud.

A post shared by The Nib (@the_nib) on May 24, 2017 at 9:07am PDT

---

A post shared by Rich Simpleton (@rich.simpleton) on May 17, 2017 at 7:59am PDT

---

Huruvida Trump kommer ge oss fyra år av skämtmaterial har vi undrat tidigare — och vi undrar fortfarande om vi ska skratta eller gråta.

I denna korta studie ska jag, Samuel, gå till botten med allt snickesnack om regelbundna sovtider. Det vill säga hur jobbigt det är, hur mycket det hjälper i en students liv och var man får tag på det.

Dag 1:
Jag inser hur pass fel ute jag är när jag kliver upp 08:30 på min lediga dag. Och flämtar när solens vassa strålar penetrerar gardinerna och träffar mina näthinnor. Utanför hörs ett avgrundsskri när förmiddagens helvetiska varelser kvittrar sina diaboliska symfonier från trädkronorna. Jag skryter hela dagen på reddit och postar hejvilt om självhjälp och hur ‘inspo’ jag är.

Dag 2:
Dagen börjar 08:45 och jag känner mig inte som härdsmälta utan snarare kanske ett vrak. Jag inser att mitt skryt igår var en dåres, och hur långt jag har kvar. Jag somnar gott på kvällen efter att ha läst synnerligen intressant facklitteratur.

Dag 3:
När jag vaknar ser jag att mitt fönster och alla de vackra fåglarna i träden är glasklara. Jag spenderar dagen med att rensa ut mina nu onödiga kontaktlinser och glasögon. Jag springer milen på 17 minuter, och får ett samtal att CSN har raderat min studieskuld. En impad farbror ger mig 1000 kr.

Dag 4:
Jag vaknar av att jag hör ljuset träffa hustaket. Livet och existensen självt ger mig kraft och jag svävar in i köket där jag brer min macka med telepatisk kraft. Jag läser lite inför flervarrens omtenta i Augusti och inser att jag redan kan allt. Jag får ett mess med jobberbjudande på NASA och sätter igång med terraforming av Mars.

Dag 5:
Jag börjar läsa alla linjer på KTH parallellt men inser att jag redan kan allt. Alltså just precis ALLT.

Dag ~ALLA:
Jag inser att jag i sömnen manifesterat mitt medvetande i etern och lösgjort jaget från tid och rum. Min uppfattning sprider sig över allt som var, är och kommer att ske. Jag, eller allt då, drar en kosmisk suck över existensens simpelhet och lämnar den här verklighetens manifestation.

Falafel, en rätt som alla kan samlas runt, veganer som karnivorer. Alla älskar falafel och om du inte gör det så gills det inte, för jag sa att alla älskar falafel och därför är det så nu. Men vilken food truck ger en den bästa falafelupplevelsen? Det ska jag försöka att avgöra nu genom att reviewa de två falafel-food trucksen vid KTH, Dr. Falafel och Mr. Falafel.

Dr. Falafel
Med den kärleksfulla slogan ”mer falafel, mindre rasism” öppnar Dr. Falafel famnen för alla människor. I food trucken finns två superglada grabbar som alltid ler åt en samtidigt som de serverar falafeln. Falafeln i sig är rätt god, såserna är alltid on point (man måste alltid beställa extra sås) och upplevelsen i överlag är väldigt trevlig. Ett annat plus är att de aldrig varit rasistiska mot mig samtidigt som jag beställt mat så de lever upp till sitt motto. Ett minus är att portionerna kan vara rätt små.

Mr. Falafel
Med den inte lika catchiga slogan ”En hel massa falafel men även lite rasism” har den nya spelaren i stan Mr. Falafel öppnat portarna till sin food truck. Som slogan säger får man massa av falafel och den är otroligt god, kryddorna är välbalanserade, såserna förhöjer falafelsmaken och salladen är väldigt fräsch. Men de är inte så trevliga i kassan som man kanske hade kunnat gissa. Det slinker ju ut ett och annat ”gå hem dit du kom ifrån” i kassan när man beställer.

Slutsats
Så vilken food truck ger den bästa falafelupplevelsen? Om man bara ser till maten är Mr. Falafel överlägset bäst och man får massa mat men kundbemötandet hos Dr. Falafel är ju mycket bättre, svårt val det här… Jo men så här är det, ja visst varje gång man beställer från Mr. Falafel kanske man börjar gråta, man kanske bara vill ligga i sängen resten av dagen och man känner sig kanske kränkt men man har i alla fall en massa falafel att dränka sorgen i, så vinnaren är Mr. Falafel.