Den 24 Novbember 1984 fattade KTH:s rektor beslut om att NYA tentamensregler införs fr. o. m. tentamensperiod 1, höstterminen 1984.

Förändringarna av regelverket för salsskrivningar berör samtliga studenter vid KTH!

De viktigaste förändringarna ur studentperspektiv är att:

• För att kunna säkerhetsställa att studenten faktiskt är den som student utgör sig för att vara kräver vi nu alltid fotolegitmation samt ett fullständigt släktträd hela vägen upp till Gustav Wasa.

• Medhavd matsäck får ej överstiga 117g i vikt, eller 1 (en) kubikdecimeter i total volym. (Du kommer ändå inte ha tid att äta något av det.)

• Om rektor Sigbrott skulle infinna sig i lokalen, måste samtliga studenter utbrista i oavslutande applåder. Den student som slutar applådera först får omedelbart F på tentamenstillfället, eller blir relegerad.

• Vid nödsituationer där något larm ljuder så som brandlarm, flyglarm eller hesa fredrik, skall samtliga studenter ledas ut ur lokalen av tentavakten mot den förutbestämda uppsamlingsplatsen. På grund av budgetindragningar kommer studenter inte ges något ytterligare tentamenstillfälle.

• Husdjur som kan utlåta något form av ljud som kan uppfattas som mänskligt tal får ej vistas i lokalen. Detta på grund av tidigare problem med fusk.

• Lärare kommer inte längre rondera alla skrivsalar, så frågor angående skrivningen kan ställas till tentamensvakterna. Detta räknas som fusk och kommer leda till omedelbar avstägning på KTH och en disciplinprocess kommer inledas.

• På grund av budgetindragningar, så är skrivtider på många tentamina nu reducerad till 3 (tre) timmar från de tidigare 5 (fem) timmar. Reducering kommer fortsätta efter period 3 för att kunna nå målet med sub-sekunds tentor innan HT 2020.

• På grund av budgetindragningar, kommer nu tentor inte längre rättas utan antar istället ett betyg enligt en normalfördelning. OBS: Detta gäller givetvis inte kursen SF1626 (Flervariabelsanalys red anm.).

• Studenter kommer nu behöva genomgå en säkerhetskontroll innan tentamenstiden påbörjats. Säkerhetskontrollen kommer infatta kroppsvisitering i privat rum, följt av en röntgenanalys på medhavt matriell.

• Klagomål eller synpunkter över rättning av skriven tentamen kan studenten fetglömma.

Samtliga punkter signeras av rektor på KTH:

Sigbrott Kärlsson (vi vill inte bli fällda för urkundsförfalskning red. anm.)

När man befinner sig på det respektabla institutet KTH på obestämd tid är man enligt lag tvingad att plugga både dag och natt. Detta kan visa sig vara mycket svårt då det ligger i teknologens natur att prokastinera så mycket som möjligt. Så för att rädda läsaren från eventuella dagsböter samt mycket sannolika dödsstraff ska jag nu gå igenom de vanligaste prokrastineringsfällorna och hur du undviker dem.

Datorn
Om ni jämför era antal timmar framför datorn med antalet timmar ni pluggar så kan ni se att datorn tar upp ungefär en tiopotens mer av er tid. Detta är inte bra alls, så jag rekommenderar att ni slänger ut datorn eller donerar den till katthemmet i Örkroka som fortfarande använder sig av lertavlor för att räkna ut mängden kattmat de måste köpa. Då kanske ni tänker ”Men hallå, hur ska vi då kunna programmera?” På detta svarar jag att ni får vara lite fyndiga. Personligen använder jag mig av en hålslagare och förra veckans Metro för att koda.

Vänner
Har du någonsin haft vänner? Då vet du att de bara är jobbiga och vill hela tiden att man ska umgås med dem samt göra saker som att inte plugga. Detta tenderar att vara skitjobbigt då man hellre beräknar integraler till vektorrum än att ge sig in på så triviala saker som att ”kröka” eller att ”ha kul”. För att på lättaste sätt undvika detta dilemma rekommenderar jag starkt att man flyttar långt ut i ingenstans, även känt som Nacka. Då kommer ingen orka färdas de många milen för att störa en.

Sömn
Många säger att en god natts sömn är obligatorisk för att kunna plugga effektivt, andra påpekar att man bör sova så lite som möjligt för att ha tid med allt. Dessa personer har helt enkelt fel. Sömnen hos en frisk student tar upp ca 1/8 av dygnet. Detta är sjukt mycket tid som kunde läggas på att plugga istället. Men att endast sluta sova räcker inte. Jag yrkar för att man ska sova så mycket som möjligt i hopp om att under en sömn-session lyckas få en stack overflow och därmed sova en jäkla massa negativa timmar vilket logiskt sätt leder till att ens totala antal sömntimmar går mot noll.

Studier
Detta kan komma som något chockande för läsaren men det största hindret för att kunna plugga ordentligt är era studier. Om ni jämför er pluggtid med er studietid kan ni se att ni spendera lika mycket tid på båda. Detta är helt sjukt och bör åtgärdas omedelbart. Det finns inget lätt sätt att göra detta på, ni får helt enkelt bara sluta upp med att studera på KTH och istället fästa all fokus på att plugga på KTH.

Efter ni läst denna artikel så kanske ni frågar ” Men Douglas, har inte du slösat bort en massa tid på att skriva detta istället för att plugga?” och på detta väljer jag att svara ”Ingen kommentar”.

Trådlös kommunikation. Frånsett tal, sång, skrik och flöjt, kan trådlös kommunikation ha varit en av de mest frigörande framstegen mänskligheten klurat ihop? Tesla var troligtvis först med radio, men hans förrädiska assistent Marconi snodde idén och blev över natten telegrafins rockstjärna, och i hans kölvatten ploppade det upp popkulturfenomen som piratradio, mix Megapol och radiosända Disney on ice. Sedan dess har ISO styrt och ställd vad som ska gälla i det heliga landet av elektromagnetisk kommunikation. Men det finns ett område som legat i internationella standardiseringsorganisationens blinda fläck. En skymf mot de annars så smutta protokollen för trådlös kommunikation. Bluetooth.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan uppkomma så många variationer på hur man parkopplar två apparater bestyckade med bluetooth. Det minst besvärliga brukar vara att koppla mobilen till t.ex. en högtalare. Men även där kan det krångla, ska man klicka på knappen en gång? Eller två? Ska man hålla in knappen? Den piper, letar den nu? Nu blinkar den blått, ibland blinkar den grönt, för det mesta är den bara röd. Men det blir än värre när man ska parkoppla två icke-mobil enheter, giv mig styrka. Det bästa brukar vara att göra en uttömmande brute force på alla möjliga kombinationer av knapptryckningar, vrål och rop på hjälp.

90-talister är inbitna användare av tekniska gränssnitt och kan i stort sätt navigera sig i alla GUI:n och har en naturlig förståelse för hur man använder teknik. Men när jag ska parkoppla min mobil med en skräpig högtalare från Clas Ohlson känner jag mig totalt maktlös. Det slutar med att jag barbariskt trycker på alla knappar och lyssnar på sprakig musik med en sur eftersmak i munnen. Varför kan inte alla bluetooth enheter bara funka på samma sätt? Snälla paja inte mitt generation Y ego och standardisera parkoppling. Snälla.

Kan man köpa vänner för pengar? Nej, säger vissa. Datalogerna säger: till vilket pris?

Redan på lågstadiet får man bekanta sig med ordspråket ”En äkta vän har alltid tuggummi i fickorna”. Det är kutym att man blir bästis med den som har tuggummi. Ja, tuggummi är guld värt – det är just därför guldmedaljörer tuggar på sina medaljer, för att säkerhetsställa att de verkligen innehåller tuggummi.

Det finns rykten om att tuggummi lurar runt varje hörn på KTH. Och med ”runt varje hörn” menar författaren självfallet ”under varje bord”. Precis som det kärleksfulla paret sätter ett lås kring kärleksbroarna i Paris för att föreviga deras kärlek, så sätter bästisarna ett tuggummi under borden på KTH för att visa att deras vänskap består.

Hur får en datalog tag på något så ljuvligt? Jo, min käre läsare, det ska jag berätta för dig. Det sägs att varje år på KTH hålls det en speciell mässa. Det är dagen då utställare ställer fram skålar med värdefullt tuggummi (ibland även godis) åt datalogerna, för att låta dem ta del av vänskapsknytandet. Det är dagen då dataloger får chansen att, med sina otvättade nävar, gräva i utställarnas skålar för att fiska upp tuggummi, och sedan använda det för att knyta sina egna vänskapsband. Det är d-dagen.

Så till alla er läsare som missade årets mässa: gråt inte över det! Vänner kommer och går, men tuggummi består. D-dagen kommer snart igen, och där kan man skaffa mer tuggummi.

Datasektionen har en “förnäm” tidning med skribenter av “högutbildad” och “erfaren” kaliber, men vad mer kan de erbjuda egentligen? Reportagen handlar mest om att de dricker kaffe och försöker spendera sin fikabudget, men hur mycket valuta för pengarna får sektionen egentligen? Jag anser att det är viktigt att dessa tvivel lyfts upp så att vi som en organisation i vår helhet kan besluta om vad vi vill och hur vi känner. Nu ska det också nämnas att de gör bra saker. Ta kaffe-artikeln t.ex, de smakade faktiskt olika kaffeor och gav dem “betyg”. Så allt dbuggen gör är inte dåligt, bara det mesta.

Martin Kellerman skulle ha ritat en specialutgåva av serien “Rocky” till det här numret, men det blev ingenting av det. dbuggen har utan framgång försökt nå Martin för en kommentar.

Eller ja, vi tänkte maila honom i alla fall, men vi hittade ingen mailadress. Martin, om du läser det här, maila jättegärna till oss på [email protected]!

Här kommer en samling tankar som jag, Pontus Karin Broberg IV, tycker är spännande. En djupdykning i intressanta frågor som jag ställt mig själv helt enkelt. För fler spännande tankar kan du alltid fråga mig vad som helst.

Damm
Jävligt spännande fenomen ändå. Liksom vad är damm ens? Det är så kul att studera damm, det bara ligger där på golvet i stora bollar. Det väger typ ingenting heller, så fort jag går förbi den där stora gråa bollen bredvid mitt köksbord så flyttar den sig några centimeter. Haha, såå coolt. Har ni sett, förresten, när solen lyser in genom fönstret och man ser massa små grejer som rör sig i ljuset. Det är faktiskt inte solstrålepartiklar fick jag veta nyligen, det är damm. Så sjukt coolt, jag som alltid trott att damm bara låg på golvet när det egentligen typ flyger omkring i rummet. Jag undrar hur det flyger omkring, jag är så himla fascinerad av damm. Jag funderar på att börja forska om var damm kommer ifrån, undrar om det finns någon som vet.

Färg
Här om dagen satt jag hemma och badade fötterna när jag hällde i lite diskmedel i vattnet. Då slog det mig. Diskmedlet var ju blått, det såg jag klart och tydligt. Blått som himlen liksom. Då kom jag på den sjukaste grejen. Ser alla andra också färg så här? Tänk om du ser himlen i samma färg som jag ser röd. Helt sjukt skulle det vara. Du ba pekar på en tomat och ser samma färg som jag ser på himlen men kallar den röd. Det här är revolutionerande. Shit.

Bollar
Är inte bollar väldigt fascinerande? De kan liksom rulla så fort det lutar lite grann. Om jag lägger mig ned på marken så börjar inte jag rulla. Hur kommer det sig? Jag skulle ändå vilja kunna rulla, det är ju rätt jobbigt att gå omkring ibland. Hur coolt vore det om jag bara la mig ner och rullade till skolan? Shit vad jag skulle må bra om jag var en boll.

De senaste dagarna har det varit många, långa och heta diskussioner om just morgonrutiner här på Konglig Datasektionen. Meningar som “Du är fan sjuk i huvudet”, “Jag borstar inte tänderna” och “Men ge mig din tandborste då!?“ har kastats runt lika vårdslöst som Kent Ekeroths mobilfilmer och man börjar märka hur stämningen i META är lägre än någonsin. Som Chefredaqtör, och därmed ytterst ansvarig för stämningen på Konglig Datasektionen, känner jag att det är min plikt att försöka lätta på stämningen lite i hopp om att den inte ska sjunka till de nivåer vi observerade under Dabgate 2017.

Jag tror ändå innerst inne att alla människor på denna jord är mer eller mindre exakt likadana när det kommer till sina morgonrutiner. Jag tänkte därför dela med mig av min morgonrutin i hopp om att alla ska kunna relatera till mig och tänka “Fan, jag är ju typ lika cool som Emil… Coolt!” och sedan för evigt se upp till mig som en sorts ledstjärna för en god stämning så att jag kan känna mig lite uppskattad.

Min morgonrutin: Första steget i min morgonrutin är något som du redan med största sannolikhet redan gör. Jag vaknar upp i min säng. Oftast vaknar jag till ljudet av min väckarklocka men då och då har man lite extra tur när man vaknar några minuter för tidigt för att Micke sitter och nynnar på alla tre Mitch och Butch-låtar samtidigt. Direkt efter att jag klivit upp ur sängen går jag fram till min spegel och säger högt till mig själv “Sala, Sala, Sala….. Sala” för att sedan sätta på mig alla kläder (i rätt ordning) och gå ut till köket där jag kan finna min frukost.

Frukosten kan variera ganska mycket från dag till dag men en sak som jag alltid ser till att dricka är en PLENNY-Shake™ med ett rått ägg, halv falukorv och 33 cl Karhu. Blanda ba allt i en mixer och sen in i micron på full värme i 1 minut så är både den och du good to go! Denna dryck är extremt smidig eftersom att jag kan dricka den samtidigt som jag går igenom resten av min morgonrutin där nästa del består av lite klassisk morgongymnastik.

Morgongymnastiken är egentligen inte svårare än att jag leker “Intenuddamark” från köket, genom lägenheten tillbaka till mitt rum. Du som nybörjare på detta förstår jag tänker att taktiken är att först hoppa till en stol och sedan kliva upp på middagsbordet. Därefter ta ett stort kliv ner på sopsäcken fylld med glasflaskor från förfesten till Reclaim för att sedan hoppa upp på soffan. Från soffan är det sedan bara ett enkelt skutt, hopp och flipp så är man inne i mitt rum igen, men detta är inte den enklaste vägen att ta. Du förstår, jag tar bara på mig tofflorna som står i köket och går som vanligt tillbaka till mitt rum eftersom tofflorna gör så att jag tekniskt sett inte nuddar mark längre.

Väl tillbaka i mitt rum är det inte mycket som återstår av min morgonrutin. Jag tar min rygga, ser till att den är packad med allt som jag behöver, sätter på mig mina hörlurar och drar igång min morgon-spellista som innehåller Taylor Swifts alla låtar. Jag kikar lite snabbt i dbuggens slack-kanal och svarar på eventuella meddelanden innan jag tar på mig min jacka och mina skor, kliver ut för dörren med en PLENNY-Shake™ i handen och Taylor Swift i öronen, redo för att fånga dagen! Carpe Diem!

Sagan om ringen handlar om en gammal man vid namn Sauron. Han lever fridfullt liv i sitt tropiska hemland vid namnet Mordor och har levt där dem senaste tusen åren. När han var ung blev han förälskad och precis som många andra valde han att föreviga denna kärlek i en ring. Det var då som det hemska hände, alverna hade lurat honom att lägga en del av sig själv i ringen(precis som den onda Harry Potter lurade stackars Tom Riddle). Alverna gjorde detta för att dem hört rykten om att det fanns olja i Mordor.

För att kunna besegra Sauron behövde dock alverna hjälp av en av de hemskaste varelserna som finns och det är här berättelsens antagonister kommer in. Hobbitar. Dessa varelser har stora håriga fötter, äter hela tiden men blir aldrig mätta och älskar att kasta stenar på allt och alla. Det har även inträffat att hobbitar hetsat träd(miljöpartister(Enter)) att kasta stenar på en gammal pensionär vid namnet Saruman.

Handlingen är att alverna hetsar några hobbitar att förstöra Saurons älskade ring och på så vis ta hans liv. Hobbitarna går med på att göra det och tar sig tvärs över världen. Under sin resa så startar de ett flertal krig, dödar oskyldiga och orsakar naturkatastrofer.

Recension: Dramaturgisk kurva: (x-a)^2 + (y-b)^2 = r^2 Skådespelare: Ja Handling: Meh/Wow Smak: Bara rå sås.

Slutbetyg: 1/3/7/9 (gissa vad det står för så vinner du)

Jag öppnar dörren och möts av en ensam led-lampa som hänger från taket. Dess omöjligt grågröna ljus sticker i ögonen. Färgen den sprider över de vita väggarna, omaka stolarna och de tomma matlådorna passar stämningen i rummet kusligt väl. Som att den som bott här långsamt gett upp hoppet och bit för bit, och utan att inse det själv fallit i lampskenets våld.

De dammiga persiennerna bekräftar det ord som rummet utstrålade redan när jag klev in genom dörren. Ångest. Jag faller sakta ihop till en hög på golvet. Från den här vinkeln syns inte dammet på byrån, den tomma chipspåsen på bordet eller smutsdisken på köksbänken, och jag känner någonting inom mig som sakta släpper taget.

Ignoransens ljuva och hoppfulla melodi tonar dock snabbt bort och jag lämnas med en dånande tystnad. Min ovetskap om förfallet runt omkring mig var bara ett plåster på det djupa såret inom mig. Det var då jag förstod. Förstod orsaken till allt mitt lidande, min ångest, och mitt livs alla misslyckanden. Jag stänger sakta ögonen och känner hur lampskenets makt över mig slocknar.

Mitt inre: Ljuva tankar, lugn och glädje.

Jag ligger kvar en stund.

Ni vet hur det är. Man rullar in mot skolan - lite lagom morgontrött, hörlurarna är på och man vill helst bara att godtycklig övernaturlig varelse ska uppenbara sig och proklamera att “Dagen idag är inställd”. Av någon outgrundlig anledning kollar du upp från mobilen, kanske för att kolla när tuben går, kanske för att inte gå in i en lyktstolpe, vad vet jag. Du ser en skön grabb, han påminner lite om din gamla barndomsvän Ingvar, och han har något lurt i blicken. Du får för dig att han nickar lite lätt åt dig. Fullt rimligt, tänker du. I din hjärna finns det nu ca 45.000 mer eller mindre smarta idéer på hur du kan ta dig ur denna situation. Diskret nicka tillbaka? Ett snabbt “hej”? Vinka lite lätt?

Inget av ovanstående händer. Istället har din hjärna fått för sig att den bästa responsen är att peka med finger-guns åt grabben.

Han stirrar lite underligt på dig. Du undrar vad du håller på med, vem fan gör finger-guns längre. Han sträcker på sig. Du blir nervös och kollar bakom dig. Du ser där en tjej, som även hon stirrar lite underligt på dig. Grabben drar iväg ett “Hej Anita!”, och hela situationen blir klar för dig. Det finns numera bara en tanke som flyger omkring, “Hur kan jag få denna dag att ta slut så snabbt som möjligt?”

OBS: Personerna i artikeln heter egentligen något annat.