d(ecennie)buggen

Kära dagbok

Simon Carelius

Det finns mycket jag vill göra innan jag säger hejdå till denna planet. Skydiving med en röd himmel som ridå, gifta mig i Vegas, bestiga Everest. Det är ju klassiska exempel på sådant som inte skulle makea “the cut”, om man får säga så. Alltså vad är egentligen grejen med att man ska göra så himla våghalsiga grejer innan man dör? Och sedan deadlinen man ger sig själv. “Innan jag DÖR”. Ehh…lite för generös nu kanske? Men samtidigt så ovisst. Man kan ju dö imorn. Jag försöker ju på något sätt förhindra tanke-ugnen från att spy ut ångest-kakor - inte massproducera. Sen kan man ju också vara en sådan där lite udda typ som prokrastinerar och då kanske man bara väntar och väntar på slutdatumet, då synen av dess skepnad i horisonten skapar en sorts kortslutning i hjärnan, och på något oförklarligt sätt tvingar en till att producera resultat. Summan av kardemumman : låt inte döden vara din deadline. Antingen det eller så gör du commit push på lite mesigare mål i livet. Ditt val.

Godnatt