Jag kommer ihåg när jag som nØllan först knallade in i META och upptäckte att det fanns sådana som du
Sådana som inte påverkades av andra och gick sin egen väg
Du brydde dig liksom inte om ytligheter
Du var generös, men bad aldrig om något tillbaka
Jag kommer aldrig glömma den där dagen då jag suttit uppe hela natten med en labb och du överraskade mig med sushi och chokladbollar
Eller den där stressiga veckan i mars då du bjöd på libanesisk meza varenda dag för att få mig på bättre humör
Du visste att jag, liksom så många andra i vår närhet, levde på konserver hemma
Du såg oss
Jag vill bara säga att jag ser dig också
Den senaste tiden har jag märkt att du inte är dig lik
Du är inte längre lika fylld med liv
För att vara ärlig är jag lite orolig för dig
Du känns liksom lite tom
Jag har sett dig leva på ris och ketchup ett tag nu
Och jag vill bara att du ska veta…
Att det var jag som lade in den där vegofärsen på översta hyllan
Jag uppskattar dig verkligen Gratis-kylen
Vi är många som gör det, glöm inte det
Och när jag fått min första ingenjörslön är det dig jag kommer bjuda ut på middag först

Kram,
Simon