deppbuggen

Medborgarlön och annan kommunism

Axel Samuelsson

Alla vet vad det betyder att vara arbetslös: i Sverige har vi en arbetslöshet på typ 8%. I Grekland har de en runt 25%. Det här är människor som vill ha ett jobb men som inte kan få ett jobb, och de har inte de pengar de vill ha, de kan inte göra vad de vill i sitt liv och spenderar varje dag med att försöka få ihop till mat och husrum. Men det är inte den enda sortens arbetslöshet. 1985 fick Steve Jobs sparken från Apple. Innan han återvände 1997 hade han varit med och grundat både NeXT och Pixar, och när han kom tillbaka ledde han Apple in i ett 2000-tal fyllt med iPods och MacBooks. Allt för att han blev arbetslös.

Jag vill påstå att den enda skillnaden mellan dig som läser och Steve Jobs från 1985 är att han hade medlen för att göra vad han ville. Jag tror att du har potentialen för lika stora förändringar som han åstadkom, om inte större. Jag vill att du ska få medlen. Men hur löser vi det?

Det finns någonting som kallas för medborgarlön, som man nu håller på och röstar om i Schweiz. Konceptet är simpelt. Man säger att alla medborgare har rätt till en inkomst på minst 12 000 kr i månaden, oavsett sjukdomstillstånd och sysselsättning. Det låter galet, men det finns goda grunder att tro att det fungerar.

För det första så är det en beprövad metod. Man har testat systemet i delar av Nederländerna med goda resultat. Folk blev lyckligare och tog chansen att följa sina drömmar. Samtidigt fortsatte ekonomin växa som om ingenting hade hänt. Sen är det dessutom så att medborgarlön faktiskt sänker statens utgifter till bidragssystemen, där det i dagsläget krävs kontroller på om någon sökt arbete eller har sjukintyg. Men viktigast av allt är att det är rätt sak att göra. Alla förtjänar samma förutsättningar att välja sin livsbana. Det innebär inte att allt ska serveras på silverfat, men alla borde åtminstone få en tallrik.

Motståndare till medborgarlön hävdar att den typen av system kommer leda till att en stor del av befolkningen helt sonika slutar att arbeta och blir soffpotatisar. Det är onekligen en oroande tanke, men lyckligtvis är det bara en tanke. Ingenting sådant har hänt när medborgarlön testats i verkligheten. Istället sker något fantastiskt. Människor tar chansen att uppnå sina drömmar, och världen blir en plats av möjligheter istället för måsten och storhet istället för stress. Det handlar om respekt. Man har respekt för sina medmänniskor även om man inte tvingas till det. Av samma anledning måste vi ha respekt för att låta folk följa sina drömmar.

Därför är det min innerliga förhoppning att du får möjligheten att bli arbetslös.