Vi förväntar oss lite för lite och samtidigt lite för mycket av vad skolan kan ge oss. Några av oss hade testat på lagerjobb i två år, och såg upp till högskola som hårt slit och sena kvällar för att få en rak väg in till den väletablerade digitala arbetsmarknaden. Några andra av oss gick i gymnasiet och såg upp till högskola som en enda lång förfest, fest och efterfest, varje dag. En del har passionen att lära sig om algoritmer, en del ser högskola som bara en fortsättning på vad man alltid har gjort. Många av oss kategoriserar in oss själva och varandra, och andra kunde inte bry sig mindre om att göra en omvärldsanalys. Jag kan identifiera mig med många av dessa olika personligheter och mål i mitt liv, men det var först när jag tog mig an mitt första förtroendeuppdrag på sektionen som jag insåg hur jag kunde bredda mig och testa på allt det ovannämnda.

Så fort jag tog studenten hade jag som mål i sikte att flytta och börja på en väletabled högskola, för att fortsätta mitt liv omringat av studier som jag så blivit förälskad i. I mitt huvud och med mina vänner hade jag diskussioner som kanske inte alltid uppkommer för de som tänkt börja på högskola, nämligen vilken man ska börja på. Många av de som pluggar Datateknik här är uppväxta i Storstockholmsområdet, och att behöva flytta på sig är en onödig spendering av resurser när man så bekvämt runt hörnet har sitt “KUNGLIGA TEKNISKA HÖGSKOLAN - VETENSKAP OCH KONST - TOP 50 IN WORLD IN ENGINEERING - HIGH CLASS INSTITUTE - COME HERE AND STUDY”.

Detta gäller såklart inte alla som härstammar från Stockholm, speciellt inte de som tog det där jobbiga steget att flytta till Göteborg. Däremot för en lantis som en själv så var dessa diskussioner något av en vardagssyssla det sista läsåret när man var 17 år. I diskussioner kring storstad versus studentstad, Stockholm vs Uppsala, Göteborg vs Lund, så har man alltid varit rädd för att man ska slukas av storstaden alternativt tröttna på studentstaden. Exalterad över storstadens utbud alternativt optimistisk till studentstadens kontinuerliga studentliv. Jag hade dock önskat att en av onsdagspubsstammisarna kunde komma till Karlstad, ge mig en örfil, och skrika “VARFÖR FAN KAN DU INTE FÅ BÅDA? TA VARA PÅ VÅRT KÅRLIV BARA!”. “Oj”, skulle jag nog tänka. “Vilket kårliv?”

Jadu. Här är jag, fyra år senare och har nog svaret på frågan. Det visar sig att om man bara spenderar lite tid på campus, men inte fokuserar på studierna, så kanske man lägger märke till att den 0.33 km² stora yta (en inte helt osannolik siffra taget ur arslet) vi kallar campus kanske, på något litet sätt, möjligtvis skulle kanske kunna få kalla sig själv en studentstad. Hoppsanhoppsan, det kanske var lite too much att säga. Men efter att ha spenderat vissa tisdagskvällar till föreningsmöten, vissa onsdagskvällar till att ta en bärs och snacka med folk, och vissa torsdagskvällar till att skriva en publikation som möjligtvis ingen läser, så är min observation något jag tänker stå fast vid.

En tanke kan ibland slå mig att man kanske förväntat sig för lite och för mycket av vad skolan kan ge oss. Jag har förväntat mig lite för lite av den enorma mängden fritidsaktiviteter som en förening kan bidra med, och hur mycket min syn på omvärlden har förändrats något galet till det positiva av att göra något så enkelt som att spela i sektionens replokal på söndagar. Men jag kanske också har förväntat mig för mycket av vad skolan kan ge när jag ville anta att kårlivet ska servera det sjukaste studentlivet jag någonsin vart med om på silverfat, som om jag skulle vara kund till ett företag vars enda mål är att tillfredsställa mig på alla möjliga sätt.

Det man kanske till slut inser dock är att det är vi studenter som utgör kårlivet. Bryter vi bara den hårfina gränsen mellan att se universitetet som en ingenjörsfabrik till att se universitetet som ett forum att utveckla sig själv, så skulle jag nog säga att vi har den rikaste kulturen man kan få, med väletablerade föreningar som man bara kan drömma om. Till alla. Till dig. Som just nu läser det här. Allt det här är ditt. Bara plocka och ta av buffén där det idag serveras näringslivskontakt, spelkvällar, pubar, sittningar, musikproduktionshelger, jämställdhetsdiskussioner, forum för alla, hackerkvällar och sist men inte minst den söta efterrätten studiepåverkan. Vilket kårliv? Ditt.